Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedvanlig honnör. Yäl hunna upp för den höga trappan,
lingo vi en likadan salut. Vid ytterdörren mottogos vi
af en lakej, som, djupt bugande sig, följde oss till en annan,
hvilken åter beledsagade oss genom flera höga och rymliga
gemak till Kabinettskammarherren Ribbing. Denne förde
oss till audiensrummet och samtalade några ögonblick med
oss. Strax därpå öppnades dörrarna till audiensrummet
liksom af sig själfva; Kabinettskammarherre Ribbing
försvann med en artig bugning, och vi trädde in.
En medelålders man, klädd i svart bonjour om två
knapprader och perlgrå benkläder, med helskägg och mörkt
gråsprängdt bår, uppbärande sina sex fot och fyra tum med
ett behag och en liflighet, som, om han helt okänd hade
vandrat framåt på Broadway, skulle föranledt de fleste
mötande att vända sig om och se efter honom, kom emot
oss och sade på fulländad engelska till min broder.
»Glod dag, Mr. Thomas. Hvar har ni varit i sommar?»
Detta var Konung Oscar af Sverige. Efter ett par
ögonblicks samtal med min bror, vände han sig till mig,
och jag blef föreställd för honom. Jag var naturligtvis,
såsom officer i Förenta Staternas armé, klädd i full
uniform, och min bror anmärkte, i det han tydligen
hänsyf-tade på ett föregående samtal öfver samma ämne:
»Ehuru jag själf icke bär uniform, är jag glad öfver
att vara i tillfälle att för Eders Majestät få föreställa min
hroder, som bär en sådan.»
»Ja, väl», sade konungen, »det är mig ett stort nöje
att se honom och se honom i uniform.» Därefter tillade
han, vändande sig till mig: »Då jag vid högtidliga till-
fällen bär min uniform och mina ordnar och pryder mig
med all möjlig omsorg och värdighet, för att bevisa
främmande makters sändebud vid mitt hof tillbörlig heder,
förefaller det mig något sällsamt, att en af dem icke skall
hafva rätt att gengälda uppmärksamheten. Jag tror, att
jag skulle emottaga er broder, till och med om han vore
utan rock, ifall er regering önskade det; men i alla fall
skulle det göra mig större nöje, om han hade tillstånd att
visa sig i en kostym, i hvilken jag, då han vänder ryggen
till, kunde skilja honom från en vaktmästare.»
Thomas, Från Slott till Koja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
