Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var nästan farligt att blicka npp. Om man så
gjorde, var det gifvet, att en svensk officer uppfångade ens>
blick. Härvid spred sig öfver hans hela anlete ett leende
fullt af broderlig hjärtlighet och gästvänskap, allt medan
han höjde sitt glas med en bugning lika uttrycksfull och
menande, som hans småleende. Därpå sade lian »skål» —
hvilket är ungefär likbetydande med vårt »how» — och
tömde glaset i botten; sedan svängde han det ånyo för att
visa, att det var alldeles tomt, och satte ned det, alltjämt
med en leende min.
Dessa vikingaättlingar äro ett lifskraftigt slägte. En
butelj vin verkar på dem icke synnerligen annorlunda, än
en half kanna hafre på en percheronhäst. De voro tre
mot en, och fastän de icke på ringaste sätt hade någon
sådan af sigt, som att vi snart nog skulle ramla under
bordet, kände jag dock, att jag för min del borde
undvika att få för mycket till bästa af deras goda kamratskap
vid en middagsmåltid.
Konungen drack vid middagen med en och en i
sänder af de främmande officerarne, hvarvid han för hvarje
gång talade till den, som han »bjöd upp», några artiga
ord, alltid på dennes eget språk, och således på ryska till
Ofverste Sologoub, på danska till Jensen, på engelska till
mig o. s. v. Han tycktes alltid vara fullkomligt herre
öfver det språk, som han begagnade, och det var för
honom tydligen icke förenadt med någon svårighet att
omedelbart öfvergå från det ena språket till det andra. Också
har han fått allmänt erkännande såsom den störste
språkkännare bland monarker.
Efter middagen promenerade vi omkring i fria
luften, rökande och lyssnande till musiken. Konungen
språ-kade med hvar och en af oss särskildt. Yid tiotiden drog
han sig tillbaka. Dessförinnan kunde naturligtvis ingen af
gästerna lemna samqvämet. Yid återkomsten till vårt
qvar-ter anmärkte General von Hahnke och jag, som åkte jämte
hvarandra, på samma gång, att vi icke förut hade sett
bildstoden i nischen. Yår förundran häröfver stegrades,
då denna ståtliga bildstod lyfte upp ena armen och gjorde
honnör samt därefter lemnade nischen. Det var vår skämt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
