Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ögonblick äro de drifna på flykten, skingrade, ohjälpligt
sprängda och slagna.
Nu rida vi, främlingar, till nästa kulle, där vi sluta
oss till konungen och hans stab, samt vidare till Igelösa
kyrka. Där mönstras kavalleriet af konungen.
Kronprinsens husarregemente defilerar ännu en gång, i galopp, och
svänger sedan till venster, hvarvid det på återvägen stiligt
sätter öfver ett ganska styggt dike.
Härpå rida vi till kåren B:s i närheten uppställda
infanteri, hvilket mottager konungen med rop af »Lefve
Konungen! Hurrak-rah-rah-rah!» — i korta och raska tempi
och fyrfaldt upprepadt. Kåren mönstras och defilerar förbi
konungen. Sedan rida vi en tredjedels mil till Ortofta,
där vi galoppera omkring den besegrade kåren A:s
trupp-afdelningar. Dessa helsa likaledes sin konung med fyra
hurrarop samt mönstras i sin tur och defilera. Se’n hemåt
till Yidarp och därifrån för att spisa middag sista gången
med konungen och med hvarandra.
Ingenting kunde öfvergå konungens vänsälla, nästan
stridskamratlika sätt mot alla hans gäster denna afton. Han
frågade mig, om jag tyckte, att hans folk var vänligt, och
detta ord gifver en fullt riktig föreställning om det intryck,
som svenskarne i sitt eget land göra på en främlings sinne.
I det stycket liknar monarken sitt folk, och det var med
verklig saknad, som vi bjödo honom farväl och togo
afsked af de högst förträffliga män, som bildade hans
militära stab.
Till slut vill jag, utan att inlåta mig på en
fullständig redogörelse, omnämna en eller par omständigheter, som
särskildt gjorde intryck på mig. En sådan är krigarnes
märkvärdiga seghet. Kom ihåg händelsen med provianten,
som icke framkom förr än på natten. Soldaterna kunde icke
gärna hafva ätit frukost senare än kl. fem f. m. De voro
dock ännu på natten friska och krya efter en ansträngande
dag utan föda. De tycktes i själfva verket vara
fullkomligt i stånd att genomgå en sådan fasta utan att däraf
röna någon allvarsam olägenhet. De fingo icke något
regelbundet middagsmål, och efter att ha marscherat strängt
under en hel dag ryckte de ändock in krya och nöjda. Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
