Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en så beskaffad praktik hade medtagit deras krafter, kunde
de omöjligt hafva varit så muntra och vid så godt mod.
Officerarnes utseende skiljer sig i regeln från soldaternas; de
äro ett halft hufvud högre, mera smärta och smidiga,
mörkare och olika till anletsdragen; de tyckas nästan tillhöra
en annan ras än de ljushåriga och knubbiga soldaterna.
Hästarne gjorde på mig ungefär samma intryck, som
soldaterna — stillsamma, lugna, i stånd till att uthärda
ansträngningar och umbäranden i en sådan utsträckning,
att ett retligare och mera exalteradt djur skulle blifva
utslitet däraf. Helt plötsligt tagna från baracklägrens
stallrum, goda skötsel, starka föda och lätta exercis, baxnade de
uppenbarligen icke för veckans hårda fältstrapatser. Sista
manöverdagen utfodrades hästarne kl. fyra på morgonen,
och när de nio timmar senare, efter oafbruten ridt och
med öronen fulla af kanonernas dån och gevärens
smattrande, utan att hafva fått någon föda, satte af i fullt
galopp under defileringen, såsom jag förut nämnt, och sedan
hoppade öfver ett verkligen styggt dike, fanns det icke en
enda häst, som såg utsläpad, trött, svettig eller modfälld
ut, och det på sjette dagen af en fältöfning på skarpa
allvaret, föregånget af en dags marsch till stridsplatsen. Dessa
hästar äro utmärkta, vackra och stiliga att se på.
Svenskarne få många dylika djur från Tyskland och betala höga
pris för dem, omkring en tredjedel mer, än vi i Förenta
Staterna gifva för våra kavallerihästar. Den särdeles
respektable stallmästaren, alltid i sadeln, ger ett godt
exempel på officerarnes uthållighet och kraft. Generalerna äro
för det mesta äldre män med ynglingars muskler, lifsandar
och — matsmältning. Under hela min vistelse ibland
officerarne hörde jag aldrig någon anspelning, som jag kan
erinra mig, att någon morgonen därpå vaknat vid
mindre goda vätskor efter nattens festande. Jag hörde aldrig
talas om magsyra eller »kopparslagare». Och ändock lefver
man högt och äter och dricker mycket mer än vi. Ar det
klimatets förtjenst? Eller rågbrödets? Hvarpå beror det?
Förmodligen mest på klimatet. Nationens frihet från
krämpor och nervositet, till själ som kropp, gör svenskarne själfva
lika soliga, som deras långa sommardagar. Man blir före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
