Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och präktigt byggd »pointer» af tysk och engelsk korsning.
Den tyska hunden är särdeles from, trogen och lydig, men
alltför tung och trög; den engelska pointern åter är, med
alla sina goda egenskaper för öfrigt, fallen för att blifva
väl het och envis. En korsning af båda är häst för jagt
i Sverige och, så vidt jag kan förstå, särskildt väl lämpad
för Amerika.
Under den första delen af jagttiden var jag ofta ute
med Nero, och vi hade god jagt, men som jag alltid
höll mig nära honom, såg jag honom aldrig rapportera
och hade nästau glömt bort, att han förstod den konsten.
Men en vacker dag klämde skon mig, hvarför jag satte
geväret mot en gärdesgård, drog af sko och strumpa och
ställde min fotbeklädnad i ordning. Just som jag snörde
till, kom Ner o fram öfver en backsluttning, tittade på
mig, svängde sedan om och gjorde ett halft stånd, hvarpå
han än en gång såg upp till mig och se’n kilade åstad åt
samma håll, hvarifrån han kommit. Jag följde efter öfver
backen och såg snart framför mig sjön Näfdens blåa vatten.
Nero kilade alltjämt framåt i rak linie öfver fältet. När
han hunnit fram till sjöstranden, gjorde han stånd vid en
samling torra vass-strån, men det var ett tämligen ledigt
stånd. Han såg sig nämligen allt emellanåt om på mig,
och uttryckte, då jag nalkades, sin belåtenhet med en enda
viftning på svansen, hvilken omedelbart därpå blef styf,
som tjenstgöringen fordrade. Då jag kom fram till honom,
flaxade där upp en liten flock rapphöns — det var sju
stycken — och jag fick det nöjet att skjuta ett par och
Nero den glädjen att apportera fåglarne. Efter den
stunden har jag låtit Nero jaga så långt och så vidt, han finner
för godt, fullt förvissad, att han kommer och rapporterar
allt vildt, som han finner utom synhåll för mig. Jag
hvisslar ofta in honom, när han står ett stycke hort, och
går sedan fram öfver fältet med hunden vid min sida.
Stundom, när Nero gör stånd långt bort och är säker på, att
jag ser honom, brukar han lägga sig ned, antingen för att
hvila sig eller för att icke skrämma fåglarne, samt då och
då resa sig på framtassarna och titta tillbaka på mig,
liksom förebrående, ifall jag dröjer längre, än skäligt är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
