Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kullar eller i Nya Englands täta mor kullssnår. Huru be-
qvärnt och behagligt skulle det icke vara att hafva en hund,
som först kommer och rapporterar villebrådet och sedan i
sakta mak för jägaren till det! Huru många ansträngande
marscher i alkärren skulle man icke spara sig, och huru
makligt skulle man icke ströfva öfver berg och backar,
medan man i lugn och ro inväntade sin trogna fyrfotaväns
rapport! Amerikanare nöja sig ej, om de icke få det allra
bästa. Om vi i Amerika icke ega rapportörer, så ega vi
icke de bästa möjliga hönshundar.
Är icke ämnet värdt uppmärksamhet af våra
hunduppfödare och hundvänner? Hvarför införa vi icke rapportörer
från Sverige? Eller hvarför utveckla och fullkomna vi ej
rapportörsinstinkten, när helst den visar sig hos våra egna
hundar?
Ett är jag säker på: en amerikansk jägare, som en
gång har skjutit med rapportör, har lärt känna en ny
njutning, och denna skall han, om han kan det, bibehålla åt
sig bland de många, hvilka bidraga att förljufva lifvet för
en hvar, som älskar frisk luft, älskar skog och mark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
