Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Gå åt venster och håll skarp utkik», ropade jag; »här finns
vildt.» Tre orrar flaxade upp. Men tre jägare, stående
midt emot hvarandra, voro alltför många; vi skämde bort
jagten för oss, och fastän vi alla sköto, var det blott en
fågel, som föll, till bekräftelse på den gamla regeln, som
jag troget håller på: »ju flere jägare, dess mindre vildt.»
Det var Mr Fred. W. Stoddard och Mr Oscar
Lindberg. Mr Stoddard eger den sällsynta förmånen att vara
en svensk-amerikansk skotte, ty han har full rätt att räkna
sig till alla tre nationaliteterna, och Mr Lindberg är en
svensk-amerikanare och en gammal vän, med hvilken jag
varit på jagt i Maine’s urskogar för tjugu år sedan.
Vi hade åkt ut tillsammans på morgonen, sedan skilts
åt och jagat på olika håll, tills vi nu, efter aftal, möttes
för att frukostera vid Ekenäs’ gård. Mina vänner hade
fått ett par orrar hvar, och en stor tjädertupp, en broder
till min, hängde ned utefter Oscars rygg.
Men först måste jag doppa mig i sjön. Som vattnet
var djupt ända intill stranden, så hoppade jag bums i. Jag
hade icke tagit mer än några simtag, då jag kände, huru
vattnet rörde sig bakom mig, liksom om fiskar summe
med rask fart tätt intill mig. Jag sam raskt på för att
komma undan dem, då jag kände två starka slag på ryggen.
Store Gfud, kan det finnas odjur i denna bergssjö? Jag vände
mig skyndsamt om, och då var Hero strax efter mig. Den
trogne hunden hade tydligen summit ut för att rädda mig
från att drunkna. Jag skrek åt honom, stänkte vatten på
hans nos, och gaf honom det ena skymfordet efter det andra,
innan jag kunde få honom att lemna mig och simma
tillbaka till stranden, där han satt drypande af vatten,
en bild af olycka och fÖrtviflan, tills jag kom upp ur sjön.
Mina kamrater hade lånat ett bord på gården och på
det uppdukat frukosten i den vida inkörsporten på ladans
skuggsida. Herre Gud, hvad den frukosten smakade godt!
Bergsluften, den långa vandringen på de ljungbeväxta
höjderna, badet i sjön, allt detta samverkade till att krydda
vår spis så härligt, som världen någonsin känt från Adam
till våra dagar. Och hvilken skön siesta efteråt, då vi
lade oss ned i höet och språkade om morgonens äfventyr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
