Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPITEL XXXII.
FREDRIKA BREMER.
re stentrappor upp till en liten förstuga. Då jag
knackade på dörren, kom en svensk tjensteflicka
ut ock visade mig nigande in i en treflig salong.
Strax därpå inträder en liten krokryggig gumma,
går mig tillmötes med framräckta känder ock ett
vänligt leende samt keder mig vara välkommen med en
röst, som var en af de kekagkgaste, jag någonsin kört.
Detta var en förmiddag i Januari 1864; den trefliga
salongen låg i Stockkolm, Sveriges kufvudstad, i fjärde
våningen af ett stenkus på den långa Drottninggatan, ock
den lilla gumman var Fredrika Bremer, den stora svenska
författarinnan.
»Jag väntade er», sade kon, ock satte sig ned i en
kögkarmad länstol, anvisande mig en något lägre stol
bred-vid kennes egen; berätta mig nu, kvad ni vet om mina
goda vänner i Aten.
Jag framförde kelsningar från kerr ock fru Hill, de
äldsta amerikanska missionärerna i Grekland, ock det gladde
mig att se, kuru ett vänligt småleende lifvade kennes drag,
då mina ord påminde kenne om vänner ock scener från ett
aflägset land.
»Såg ni många vackra qvinnor i Grekland?»
frågade kon.
»Icke så många, som jag kade väntat.»
»Jag såg knappast några», fortsatte kon, »ock denna
brist på skönket kar befäst mig i min tro, att den gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
