Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En tjensteflicka bjöd först omkring potatis, och då vi
hade skalat dessa, serverades små hackade oxkotletter att
ätas med potatisen. Därefter bjöds té med mycket goda
tunnrån och till sist bakelser med sylt af åkerbär — Rubus
arcticus. Dessa bär hafva en naturlig aromatisk smak, som
påminner om den höga nordens doftande ormbunkar och
granskogar.
»Ni får icke glömma, att ni har ätit åkerbär hos mig»,
sade fröken Bremer; »det är en äkta nordisk läckerhet, som
blott finnes vid höga breddgrader. Och får jag nu»,
fortsatte hon, »bjuda er ett glas vin, som icke är importeradt,
ntan äkta svenskt vin och tillverkadt af mig själf. Jag
kan ej bjuda er mycket», tillade hon helt naivt, »ty jag
eger endast litet och är mycket sparsam med det.»
Hon fyllde i ett litet vinglas åt hvar och en af oss,
hvarpå vi klingade med glasen rundt omkring bordet och
drucko vår värdinnas skål.
»Hvad tycker ni om vinet?» frågade hon.
»Det är utmärkt.»
»Ni ser således, att Sverige icke ligger så långt upp
i norr, att vi ej kunna hafva inhemska viner, om de också
är o gjorda af krusbär från våra egna trädgårdar.»
Då vi hade stigit upp från bordet, tog hvar och en
värdinnan i hand, bugade sig och sade »tack för maten».
Detta är ett allmänt bruk i Skandinavien och härleder sig
från den gamla goda tiden. Det har någonting enkelt och
hjärtligt med sig och påminner om de aflägsna tider, då
ett godt mål var en Gruds gåfva, som sällan njöts, men
alltid till fullo uppskattades.
Under aftonens lopp läste fröken Bremer, sittande i
sin högkarmade länstol, med klar och tydlig röst två af
Hans Christian Andersens sagor på originalspråket och
stannade ibland för att kritisera eller för att göra oss
uppmärksamma på någon mening, som hon tyckte om. »Andersen
är en af mina favoritförfattare», sade hon; »få män ega en
sådan barnslig enkelhet och renhet.»
Då läsningen var slut, började värdinnan föra
samtalet på franska för polackens skull, hvilken ej talade
svenska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
