Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPITEL XXXIII.
KARAKTERSDRAG, SEDER OCH BRUK.
t
fet förlierskande karaktersdraget hos svenskarne är
vänlighet. »Finner ni mitt folk vänligt (’kindly’)?»
frågade konungen på engelska en amerikansk
resande, och om han sökt hela språket igenom,
skulle han icke hafva kunnat träffa ett ord bättre
egnadt att uttrycka den mest utmärkande egenskapen hos
hans folk.
Svenskarne äro goda mot hvarandra, goda mot sina
hustrur och barn, goda mot en främling, som kommit
inom deras dörrar, goda mot husdjuren och goda mot
hvarje litet vildt djur eller liten fågel, som slumpen
sänder i deras väg.
Deras höflighet, gästfrihet och belefvenhet, ja, alla
deras goda egenskaper härflyta ur denna enda källa —
deras goda hjärta — och deras fel — ifall de hafva
sådana — och dessa äro icke många — hafva samma rot
och upphof.
På landet nalkas nötkreatur, hästar och får den
ankommande med en viss förtrolighet, såsom vore han en
gammal bekant, och man ser lätt, hurusom de vänta sig
att blifva klappade, icke sparkade. Hönorna sätta icke i
väg, liksom toge de för afgjordt, att hvarenda pojke skulle
kasta sten på dem, gässen äro alltför belåtna för att hväsa
åt en, och katten spinner i fönstret, lycksaligt sorglös, där
han ligger i solskenet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
