- Project Runeberg -  Från slott till koja. Minnen från en flerårig vistelse i Sverige /
389

(1893) [MARC] Author: William W., Jr. Thomas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

språk, men mycken ljuflighet, behag och musikalisk
skönhet gå förlorade, om en gång svenskan upphör att talas.

Det finnes i svenska språket ett uttryck af
allmängiltig användning. Jag svarar för, att jag skall kunna passa
in det hvar som helst i hvarje samtal, och så, att det icke
kommer på orätt plats. Det är »ja så», ordagrant det
affirmerande »ja», med ett »så», men till betydelsen mera
liknande: »är det så?» Det brukas alltid i svar och
betyder hvad som helst eller ingenting, allt som man finner
för godt att uttala det.

Om ni någonsin får höra två personer tala ett
främmande språk och känner er osäker om, hvilket folk de
tillhöra, så lyssna bara. Ifall hvarken den ene eller den
andre inom två minuter säger »ja så», är det ett slående
bevis, att de icke äro svenskar. Det finnes ett »ja så»,
som tillkännagifver bifall till den uppfattning, ni vill göra
gällande: »just så»; vidare ett »ja så» af gillande och
beundran, med en bugning och ett småleende; ett »ja så»
af öfverraskning, undran och förvåning öfver den rysliga
berättelse, som ni håller på att framlägga. Nu stå
svenskens ögon och mun vidöppna af häpnad, och han drager
ut sitt svar i ett långt ja så—å—å—å—å—å—å!» Det
gifves också ett tvekande, tviflande »ja så»; det tvära »ja
så», »ja så!» hvilket, två gånger upprepadt, angifver, att
er vän icke tror ett enda ord af ert tal; det sarkastiska,
menande, förringande »ja så»; det bistra »ja så», som är
ett »bleklagdt nej»; förbittringens »ja så», fullt så tydligt
som en ed; det hotande »ja så», likbetydande med: »jag
är färdig att slå dig i skallen»; det behagliga, smeksamma,
hartasslika »ja så», hvilket företrädesvis brukas af det
täcka könet, och är ett slags ackompagnemang på
obligat-fiöjt till edert tal och gifver tillkänna, att den sköna lyssnar
till och finner behag däri samt uppmuntrar er att fortsätta.
Det finns ock andra »ja så», alltför talrika att omnämnas
i denna bok. Jag skulle vilja uttrycka den förmodan, att
det i menniskosjälen icke gifves någon rörelse, hvilken ej
af svenskarne kan uttryckas genom »ja så», blott med
skiftning i accentuation och tonfärg för de olika fallen. Hvarje
känsla har sitt särskilda »ja så», och det finnes åtminstone

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:29:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/twwslott/0390.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free