Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När helst man i Sverige hör ordet »sjutton» brukas
ensamt, kan man slå sig i backen på, att det hänför sig
till djäflar. På samma sätt lär enligt uppgift af en herre,
hvilken jag en gång åhörde, då han vittnade inför en
lag-komité i staten Maine, med orden »tre hundra», när de
begagnas i Maine utan något tillägg, alltid menas antalet
krogar i staden Portland.
Det linnes dock ett tal, som går öfver sjutton, ty en
svensk, som är alldeles utom sig af raseri, ropar »ta mig
tusan djäflar» eller »ta mig tusan».
Några uslingar, tillhörande kretsen af de exemplar af
slägtet »homo», som gifva stöd åt åsigten om ett
genomgående förderf, tillåta sig att svärja: »djäfvulen i min själ»,
och efter den kännedom, jag har om den sortens folk, har
jag aldrig behöft tvifla på, att den svordomen gifvit ett
fullt riktigt uttryck för situationen.
Mera noggranna svenskar hafva dock tämligen
oskyldiga synonymer till satan. De kalla honom stundom
»katten», hvarvid »ta mig katten» eller »fy katten» blir deras
älsklingsord. En viss grefve, som hade vant sig vid detta
uttryckssätt, blef en dag förskräckt, då han hörde, hur hans
byggmästare lät undfalla sig den rysliga svordomen: »Ta
mig tunnor tusan djäflar». Och hvad som gjorde
förseelsen ännu styggare, var den omständigheten, att
byggmästaren för tillfället hade fått i uppdrag att uppföra en
kyrka åt grefven. Ädlingen fann sig också föranledd att
ge mannen en sträng tillrättavisning. Han blef emellertid
betydligt häpen, då byggmästaren skrattande svarade: »Nå
ja, men när allt kommer omkring, så äro allt grefvens katt
och min djäfvul samme herre.»
Det bör dock erinras, att dessa olika svordomar och
anropanden af hans majestät den onde alltid hänföras till den,
som använder dem, och icke brukas till att förbanna någon.
Hvad svensken säger är: »må fan taga mig)’), icke dig, men
när någon vill näpsa en annan, så är ett af de värsta och
i alla händelser det vanligaste uttryck, som begagnas: »vet
hut», hvilket likväl är ganska mildt, om det jämföres med
de möjligheter, som engelskan i det afseendet har att
bjuda på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
