- Project Runeberg -  Från slott till koja. Minnen från en flerårig vistelse i Sverige /
416

(1893) [MARC] Author: William W., Jr. Thomas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag har alldeles nyss skrillat och hoppat på en liten
vattenpuss, som frös till förliden natt, medan Frans gjort sitt till
att stegra den förträffliga effekten däraf, att jag så sorglöst
visat mig för allt fågelherrskapet, genom att springa
omkring vår klippas lilla rnnd, ungefär som en häst i
ringbanan på cirkus.

Ingen jägare är så beroende af väderleken, som
ejder-skytten, och ingenstädes, så tyckes det mig, är April så
opålitlig, som på Östersjön. Tärnskär är det hästa stället på
alla holmarna, men vinden måste vara vestlig och icke för
hård; annars kan man lika gärna ligga och vänta på ejdrar
å ett torg i Stockholm.

En morgon hade jag träffat stora förberedelser för
Tärnskär, men innan vi nått hälften af vägen, som är tre
qvarts sjömil, slog vinden om till rent nordlig, och
Tärnskär var omöjligt, hvarför vi stego i land på Svarte Knöl.
Yi hade kommit för tidigt till knölen och blefvo nödsakade
att vänta en stund i den kolmörka del af natten, som går
omedelbart före gryningen, tills det var ljust nog för att
se, hvar vi skulle sätta ut vettarna. I dunklet hörde jag
ett sus af vingar öfver mig, och en skepnad, liknande en
läderlapp, svepte förbi. Jag sköt i mörkret, snarare efter
hvad jag hörde än efter hvad jag såg, men en duns mot
klippan gaf tillkänna, att någonting hade fallit. Carlson
sprang öfver bergknölen och återkom med en storskrake,
såsom han kallade fågeln, den store Mer gm merganser.
Det var en ståtlig hane, och till och med i den tidiga
gryningens matta dager voro vi i stånd att beundra hans
vackra fjädrar. Morgonen var emellertid föga lyckosam.
Jag fick blott ett par ejdrar, och vid sjutiden rodde vi hem.

Efter frukosten gick vinden på nordvest. Det passade
för Tärnskär, så att vi hoppade i båten och rodde åstad.
Snöglopp piskade oss i ansigtet under hela färden, och
omedelbart efter det vi hunnit fram till skäret, kom en
mörk snöby öfver oss, så att vi voro glada att kunna söka
skydd bakom en bergsklint. Därpå följde fullständig stiltje.
Snögloppet upphörde, och det blåste sydvestbris. Carlson
satte ut vettarna bortom udden, och skrämde därmed hort
stora ejderflockar, som nog hade kommit inom skotthåll

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:29:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/twwslott/0417.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free