- Project Runeberg -  Från slott till koja. Minnen från en flerårig vistelse i Sverige /
419

(1893) [MARC] Author: William W., Jr. Thomas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Frans och hans unge kusin, Fridolf, ock rodde till
Kalkskarsgrund i södra skärgården. En stund, efter det vi hade satt
ut vettarna, fin go dessa ett sällsamt utseende. På näbbarna
bildade sig nämligen ispiggar, som hängde ned till
vattenytan, så att de, där de redo på vågen, tycktes oupphörligt
sticka omkring sig med snablar af is. Kropparna blefvo
därtill öfverdragna med ett blankt isharnesk, undantagandes på
bröstet, där vågsqvalpet bröt sig. Ejdrarne flögo duktiga
tag under hela morgonen i trots af kölden, och vi rodde
hem med fjorton stycken i båten.

Ejderhonan är en anspråkslös brun fågel, men hanen
är en stor, ståtlig herre, präktig i sina fjädrar, som skifta
i hvitt, svart, brunt, gult och grönt; men de prunkande
fjädrarna bereda hans undergång. De lifiiga färgerna draga
oemotståndligt blicken till sig, och när en hel svärm far
förbi, är det utan undantag hanen, man sigtar på. Cfå
genom bytet efter en morgonstunds jagt, och ni skall finna,
att han arnes antal förhåller sig till honornas, som fyra till
en. Hanar och honor se så olika ut, att skärgårdsfolket
gifvit dem olika namn. Om jag af ett par sköt det bruna
fruntimret, plägade Frans ropa: ))Ni har fått en åda)), men
om det var hanen, som damp, hette det: »Nu strök
gudungen.»

Ejdrarne flyga på våren vanligen parvis. De kunna
visserligen, det är nog sant, uppträda flockvis, men det är
lätt att dela upp en flock i de par, af hvilka den består.
När en flock flyger i en utsträckt linie, omvexla de bjärt
färgade hanarne med de bruna honorna, och på visst
af-stånd ser hela skaran ut som en vackert skiftande rad af
kulor på ett snöre. Man märker snart, att det är ådan,
som flyger först, medan gudungen, som en lydig äkta man,
följer efter. Om man vid rodd på vattnet kommer på ett
par, så är det alltid honan, som först blir skrämd och först
flaxar sin kos.

När ett ejderpar flyger in till vettarna, så inträffar
det gifvet, att ifall man skjuter gudungen och bommar på
ådan, denna flyger bort i en så rak linie, som någonsin
en ej der eller kråka följt, och man får aldrig mer se den
fågeln. Om det åter är ådan, som ligger dödsskjuten, så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:29:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/twwslott/0420.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free