Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lifsuppehälle. Hvarenda vacker Majafton ro de ut i öppna
sjön och lägga ut sina nät på grund, som varit kända af
dem själfva och deras förfäder mansåldrar igenom.
Tidigt i dagningen ro de ut igen och taga upp näten,
hvilka de lägga upp i båten, med fisken qvarsittande i
maskorna. Med solen plägar brisen friska upp, så att de
komma seglande hem med sin morgonfångst. Ni kan ju
vid sjutiden gå upp på den runda klippan, och ni skall få
se, huru deras båtar muntert glida hemåt; det är en, två,
tre farkoster, fastän ni hvarken kan skönja båtar eller
besättning, utan endast topparna af de hvita seglen, där de
sväfva framåt öfver de gråa stenmassorna.
Nu komma de, med vågorna sqvalpande omkring, in
i viken, lova upp och göra fast båtarna vid de små
bryggorna under den flata hällen på norra sidan. Låt oss
springa dit bort för att möta dem. De dunkla näten
glittra öfverallt af silfverhvit strömming, och karlar som
qvinnor äro i fullt arbete med att taga näten ur båtarna,
plocka fisken i baljor och korgar samt breda ut näten på
berghällen för att torka.
Qvinnorna dela med karlarne både mödor och faror.
Tillsammans med dem ro de ut till de aflägsna
fiskegrunden, tillsammans hala de upp näten, plocka upp fisken och
salta ned den; och jag kunde aldrig märka annat, än att
qvinnorna fullgjorde halfva arbetet.
Någon gång, då en karl var sjuk eller upptagen med
annat arbete, plägade två flickor »bemanna» båten och taga
lika mycket strömming, som någon farkost i hela flottan;
de tycktes också sköta arbetet med mera lif och lust än
männen. Medan deras flitiga och qvicka fingrar plockade
fisken ur näten, sladdrade och skrattade de alltid och voro
alltid redo att blicka upp med ett gladt småleende, när
man gick förbi, samt gifva ett muntert svar eller en snabb
replik på ens helsning.
»Och här», sade Edla, blickande upp med en skälmsk
min, »har ni ett halft dussin strömming till frukosten,
sär-skildt utplockade för er — god strömming, romströmming,
och den är, som ni vet, alltid bäst.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
