Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och vare sig af nyfikenhet eller förvirring flög hon midt
för näsan på oss. Jag fällde henne, då hon kom inom
bösshåll. Då började Frans att hoppa på klippan som en
förryckt, svängande sin näsduk i luften på en käpp, och nu
kommo alkorna flygande in från sjön. Ju mera väsen vi
gjorde, dess bättre flögo de. Det var, som om man
vinkat på »andar från det oändliga djupet» och äfven fått dem
att komma fram.
Snabbt rörande sina vingar skjuta de långt utifrån
hafvet i rak linie inpå oss. De flyga i allmänhet på, tills
de komma inom beqvämt bösshåll, svänga sedan rundt om
och schappa ut åt sjön, blott för att komma igen — visa
först svart och sedan hvitt, allt som rygg eller bröst
blifva synliga —, och svepa emot oss som kulor. Det var
stilig jagt att skjuta på de små fåglarne. De flögo mycket
snabbt, och när de träffades, beskrefvo de en lång kurva
i luften och plumsade ned i vattnet som stenar. Jag fällde
snart två till. Då gick Frans efter båten. Som han
plockade upp den första fågeln i den lilla viken till höger,
fick jag ännu en, som flöt in i samma vik, och fyra till,
hvilka drefvo till venster.
Nu kommo Frans’ syster och fader och hela familjen
Öman vandrande öfver skäret. De hade seglat ut i den
Stora Ekan för att söka trutägg, men satte sig nu ned
på klippan för att se mig skjuta. Och så fortsatte jag,
tills jag hade fällt tretton, hvarefter vi begåfvo oss af
med de nykomna att söka ägg efter den stora
hafs-truten.
Den fågelart, som jag hade skjutit, kallas af öboarne
för tordmul. Den har af ornitologerna fått namnet Alca
tor da och är helt visst den dummaste eller nyfiknaste bland
fåglar. Men mina följeslagare voro mycket belåtna med
tordmularnes dumhet, ty nu hade de ett styft dussin af
dem, och öboarne prisa både deras kött och deras fjädrar.
Medan jag sökte efter trutägg, som jag icke kunde
finna, ropade Frans på mig från en högre klippa på
skäret. När jag kom upp till honom, såg jag i riktning af
hans utsträckta finger en ejderhona, som satt i en liten
fördjupning på en klippafsats. Vi gingo sakta uppåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
