Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till inom tio fots afstånd från lienne. Hon satt med
huf-vndet nedböjdt och fullkomligt orörlig, med undantag af
en tillfällig blinkning från de klara, bruna ögonen.
Då gick Frans forsigtigt fram ensam, med handen
utsträckt, och talade till henne, tydligen på andspråket.
Han närmade sakta sin hand till inemot en fot från
hennes rygg, då hon med en ryckning framåt flög nedåt
skäret och bums i sjön, hela tiden ljudligt »kåck— kåck—
kåckande». Det fanns sex ägg i hennes bo. Klippafsatsen,
på hvilken det var byggdt, var just lagom stor för
ändamålet, och klippan steg på ena sidan alldeles lodrätt upp
öfver det. Eljest låg boet fullkomligt blottadt, utan en
buske eller ett grässtrå i närheten.
Nu kommo flickorna upp med sex trutägg, och på
deras inbjudning satte vi oss ned att intaga en
improviserad lunch med dem, för att sedan segla hem i Stora Ekan,
med lilla båten i släptåg. Och brisen var gynsam, qvällen
angenäm och flickorna ströko tillbaka sina sjaletter från
pannan och sjöngo behagligt och sakta sina sånger från
den aflägsna norden. Ack! detta var, hvad de gråa, vilda
klipporna saknat — röst, uttryck, själ. De talade nu till
mig i fiskarflickornas veka, klagande folkvisor.
En dag, då jag ensam ströfvade omkring på en liten
klippholme, alldeles midt emot bugten vid Långvikskär,
träffade jag på en ejderhona, som rufvade på ägg. Hon
tillät mig att nalkas, ända tills min hand nästan rörde
vid henne, flög sedan ut i sjön, slog ned inom ett halft
bösshåll, och simmade snabbt fram och tillbaka med
utsträckt hals, hela tiden uppgifvande sina oroliga läten
kåck— kåck— kåck. Hennes bo låg under de
framskjutande grenarna på en låg buske. Hon hade gjort en
urhålkning i den grofva sanden samt rundt omkring lagt
några qvistar och litet torrt gräs och inuti fem stora,
olivgröna ägg, nästan lika stora som gåsägg. Eundt omkring
dem låg det mjuka, svällande, vackra dunet, som hon
plockat från sitt bröst, och icke blott omkring dem, utan
dunet var nätt och omsorgsfullt instoppadt mellan alla
äggen, så att det nästan betäckte dem. Då jag såg efter
närmare, fann jag två ejderbon till under samma buske,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
