- Project Runeberg -  Från slott till koja. Minnen från en flerårig vistelse i Sverige /
452

(1893) [MARC] Author: William W., Jr. Thomas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det ena med fem och det andra med sju ägg. Detta
lilla skär ligger inom hörhåll från boningshusen, och jag
tviflar icke på, att det finnes ett dussin eller kanske tjugu
ejderbon däruppå, och inom Långvikskärs öflock häcka,
därom är jag öfvertygad, två hundra par ejdrar. Det är
intressant att veta, att dessa nyttiga och vackra fåglar
snabbt förökas i Stockholms skärgård, sedan förbudet att
plundra deras bon och att efter den 28 April skjuta dem
utfärdats och, hvad mera är, blifvit åtlydt; svenskarne
äro nämligen ett laglydigt folk och det behöfves inga
detektiver för att hålla uppsigt öfver dem.

Frans berättade mig, att ejdrarna lägga från tre till
sju ägg. De lägga blott tre första året, som de bygga bo,
och föröka antalet, allt eftersom de blifva äldre, men lägga
aldrig flere än sju.

En dag seglade Frans och jag omkring fjärden och
stego i land på Utterkobben. Då vi gingo uppför klippan,
såg jag rätt framför mig en lång, glänsande brun orm
med svarta strimmor — en huggorm. Han låg på en
afsats af klippan, som höjde sig lodrätt bakom honom.
Jag sigtade strax under honom och fyrade af; den otäcka
ormen slungades upp i luften tjugu fot högt, som en mjuk
tågstump. Skottet hade också nästan klufvit honom midt
i tu, och han föll tillbaka på klippan — död. Tre steg
längre bort låg hans torra, gamla, ihåliga fjolårsskinn,
hvarur han just nyss måste hafva krupit; men hans första
vårpromenad var ganska kort. Några steg längre bort
sköt jag en orm till och strax bakom en tredje.

»Frans» sade jag, »detta är en vacker holme, men jag
har sett så nrycket jag vill af den, och jag har haft så
mycket jagt, som jag åstundar. ^Låt oss återvända till
båten och segla vidare.»

En af de sista flytt-änderna, som komma från södern,
är svärtan. En morgon i medlet af Maj rodde Frans och
Fridolf mig ut just vid spöktimmen, klockan två, för att
jag skulle få knäppa några sådana.

Yi stego i land på en liten »knöl», ett litet stycke
från hemmet, och som vi icke hade några svärte-vettar,
lade vi ut en fiffig blandning af ejder, alfågel, storskrake

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:29:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/twwslott/0453.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free