Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i detta kapitel. Vi gingo tillsammans bland Visby
kyrkoruiner.
Af dess sjutton kyrkor kan blott en begagnas den
dag, som är, nämligen domkyrkan S:t Maria. Tio andra
stå. q var, men äro blott ruiner. I storslagenhet och de
arkitektoniska formernas skönhet kunna de väl uthärda
jämförelse med många ruiner af kyrkor och kloster i England
och Skottland.
En af de skönaste är S:t Katarina,
fransiskanermun-karnes klosterkyrka. Det är en basilika, etthundrafyratio
fot lång, byggd i midten af trettonde århundradet.
Emellan midtskeppet och sidoskeppen stå tolf åttkantiga pelare,
sex på hvarje sida. Kyrkans tak har för länge sedan
rasat, men de sex spetsbågiga hvalf, som stödde detsamma,
stå ännu qvar. De springa upp från hvart par pelare,
spännande öfver mellanrummet sina götiska båglinier.
När man blickar uppåt skeppet, kan man icke
underlåta att beundra det fina spetsverket i dessa härliga bågar,
där de i det långa perspektivet hvälfva sig, den ena bakom
den andra, mot den blåa himmelen, och intrycket förhöjes
genom bågfönsterna vid änden af koret.
Sida vid sida stå systerkyrkorna S:t Lars och S:t
Drotten. De byggdes redan i tolfte århundradet och af två
systrar, om man får sätta tro till sägnen. Systrarna
voro rika och ondskefulla och hatade hvarandra så
innerligt, att de icke kunde bedja i samma kyrka. Därför byggde
hvar och en sin kyrka och bad där i frid och sällhet. Huru
de fingo det ställdt för sig, när de kommo till himmelen,
förmäler icke historien.
Hvita dufvor flaxade omkring och slogo sig ned
under skyddet af S:t Lars’ bräckliga hvalf. Dess murar äro
sju och en half fot tjocka, och i dem löpa flere trånga
gångar och gallerier, som gå rundt omkring hela kyrkan.
Lektor Bergman lät en liten gosse springa genom dessa
gallerier, och då denne ibland syntes i hvalföppningarna, ibland
försvann och åter visade sig, kunde jag föreställa mig, huru
stämningsfullt det måtte hafva varit, då en procession af
prester och korgossar, klädda i rika drägter och sjungande
under vandringen, i sakta mak gingo omkring kyrkan — än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
