Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flögo upp från ängarna, och, sväfvande i höjden med snabbt
flaxande vingar, utgöto de i sången sin oskuldsfulla själ.
Skjutskarlen slog takten med sin smällande piska, våra små
nordiska »ponies» trafvade duktigt framåt på den dammiga
landsvägen, och jag lurade till på mitt beqväma säte och
föll i ett slags halfslummer, hvarunder jag såg allting som
i en dröm. Men medelpunkten i mina drömmar var
alltid den höga fyrbåken på Morup, som stod på half va
vägen till vårt mål på en blåsig udde och beherskade haf
som land.
Jag vaknade upp, just som vi rullade in på
Falkenbergs enda långa gata. Midt på denna stod min passupp
Carl Nilsson. Han välkomnade mig med ett fryntligt leende
och med orden: ))Massor med lax; ingen har fiskat här på
mer än en vecka.))
Vi körde genast till stadens gamla värdshus.
»Gäst-gifvargård)) kallas ett dylikt värdshus i Sverige, men jag
skulle skratta, om jag finge höra någon af mina
amerikanska läsare försöka uttala det ordet.
Jag slängde på mig min fiskardrägt så fort som
möjligt, satte ihop mitt metspö och var jämte Carl vid
åstranden klockan sex, utvalde ur min flugbok en liten ))slagtare))
och kastade forsigtigt ut öfver strömmen. Intet napp i
den öfre forsen, ej heller i den nästa. I den mellersta
forsen vid andra kastet, åhå! — silfverskimmer från djupet,
glänsande skumstänk på ytan, ögonblicklig spänning af
refven, rullens surr, då refven lopp ut öfver strömmen, och
den silfverblanka laxens hopp, hopp, hopp, då han tre
gånger efter h varan dra svingade sig upp tre fot i luften
nära den bortre stranden! Ah! sådant kommer blodet att
brusa fram genom ådrorna och själen att på nytt känna
den fulla njutningen af lifvet.
Laxen hade nyss kommit in från hafvet och gaf mig
fullt upp att göra, men slutligen visade sig hans perlhvita
sida öfver vattenbrynet. Jag drog honom tätt intill den
sluttande stranden, och Carl slungade honom högt upp på
strandbrädden. Sedan fäste Carl min fickvåg i fiskens mun
och lyfte upp honom. Jag lutade mig öfver och såg på
vågtungan. Han vägde precis elfva skålpund.
Thomas, Från Slott till Koja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
