Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i den inre förvaltningen, förrän båten började rulla nedrigt
i följd af en otäck dyning på Östersjön.
Jag kände mig därför glad öfver att få gå upp på däck
tidigt i dagningen. »Nöden för folk samman» beter det —
och sjösjukans jämmer eller det elände, som är oskiljaktigt
från lustresor, hade föranledt menniskorna från Falun att
lägga sig på däck i klungor tätt intill hvarandra. Mellan
högarna af liggande grufarbetare var det möjligt att röra sig,
och öfver dem kunde man se de låga stränderna i vester.
Där var icke mycket att se, endast en lång, låg rand af
skogar, som tycktes växa upp ur vattnet och sträcka sig
åt babord, så långt ögat kunde nå. Hvad landskapets
skönhet beträffar, kan man lika gärna fara utefter kusten af
Norra Carolina. Dessa låga stränder äro egendomliga för
Bottniska viken och sträcka sig, med undantag för
Vester-norrlands kust, i enformig långtrådighet ända till dess
nordligaste bugt. Hvilken motsats till de höga norska fjällen,
som på den vestra kusten af den Skandinaviska halfön resa
sina toppar till flere tusen fots höjd öfver hafvet! Jag
var mycket glad, då vi ångade in mellan långa hamnarmar
af trä vid Grefleåns utlopp i viken och utbytte båten Grefle
mot staden af samma namn.
Första åsynen af Grefle är, då man kommer från
Bottniska viken, icke till stadens fördel. Man ser endast en
massa höga trävarustaplar. Träet utgöres mest af
tall-och granplankor. Det är ljusgult till färgen och
uppstap-ladt i stora regelbundna fyrkanter, som äro så höga, att de
helt och hållet dölja staden bakom dem. Men då man väl
kommit in i Grefle, känner man sig tilltalad af dess breda
regelbundna gator och dess stora, fyrkantiga, stenbelagda
torg, där duktiga bondqvinnor, stående bakom sina små
åkdon, bemöda sig om att få sälja till en hvad som helst,
från en stor ost till ett par varma ullstrumpor. Jag tror
också, att man knappt kan göra en angenämare promenad
än i den långa och täta parken på stränderna af Gefleån, som
forsande, yrande och skummande strömmar genom den
gröna lunden och för till stadsparken det vilda lifvet från
sin källa fjärran bland bergen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
