Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min värd och följeslagare på promenaden, sedan många
år amerikansk konsul i denna sjöstad, är nu ej mera till;
men jag är säker på, att minnet af den välgörande
grosshandlaren John Eettig alltid skall bibehålla sin friskhet i den
stad, till hvars skönhet och välstånd han bidrog med så
frikostig hand.
Jag hade icke tänkt stanna i den lifliga och tillväxande
trähandelsstaden, men jag hade en aning, att grufarbetarne
väntade rent spel af mig, och att våra två rivaliserande
lustfärder icke skulle företagas på samma tåg. Därför lät
jag dem ädelmodigt nog fara vidare på morgonen, och med
den tillfredsställelse, som kommer af ett godt samvete och
personlig beqvämlighet, reste jag på aftonen vesterut till
grufarbetarnes hem — Falun.
Detta är Dalarnes hufvudstad, och där ligger den stora
koppargrufvan, som hlifvit bearbetad, ingen vet huru länge.
Helt visst under mer än fem hundra år. Sedan jag
intagit en sen aftonmåltid, gick jag till utkanterna af staden.
Här höjde sig en vidsträckt bergssluttning, svart och
ödslig; en ofantlig mängd slagg från grufvan, ångande och
rykande ur »rosthögarna)), var, som en svart eruption,
upptornad öfver dess yta. Scenen påminde mig om de stora
vidder med stel lava, som man ser på sidorna af berget
Yesuvius, eller om de rykande ruinerna af en nedbränd
stad. H varje träd, buske och grönt blad hade dödats af
röken från den glödande malmen, och ingenting var( qvar
utom »förödelsens styggelse». Klockan var tio på
aftonen, då jag återvände till Falun, men solnedgångens rodnad
glödde på kyrktornets röda tegeltak, och där skulle den glöda
på norra muren under hela natten.
Hvad man har att göra i Falun, är att gå ned i
.grufvan; men Kopparbergets ödslighet nedtryckte mig så,
att jag skyndade mig därifrån med det tidigaste
morgontåget. Likheten mellan Sveriges natur och staten Maine’s
är i synnerhet slående långs vägen uppåt sjön Siljan.
De dalgångar, vi här foro öfver, påminde mig starkt om
Öfre S:t John-floden, och elfvens dal från Djurås till
Insjön, återkallade lifligt i minnet dalen vid floden
Madawa-ska, strax bortom norra gränsen af min fädernestat. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
