Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hustrurna i Bättvik en kort jacka af snöhvitt lammskinn,
med ullen inåt.
Bättviks församling är Dalarnes Arkadien. Här finnas
de vackraste flickorna och de grannaste drägterna. Hvarje
församling omkring sjön har sin kännetecknande drägt,
men endast Bättvik har den regnbågsfärgade fram våden.
I Mora bäres endast en kulört sjalett på hufvudet. I
Leksand sätter man en liten röd mössa långt bak på hufvudet.
Då en leksandsflicka gifter sig, byter hon ut sin röda mössa
mot en hvit af samma fason, garnerad med en spets; men
om hon blir en ka, borttages spetsen.
Förr hade h varje provins i hela Sverige sin egen
särskilda drägt, hvilken bars af alla dess inbyggare. Men
Sverige håller nu på att blifva kosmopolitiskt, liksom
det öfriga Europa, och enhvar, som tycker om det
pittoreska, måste beklaga, att dessa vackra drägter bäras mindre
och mindre för hvart år. Utom drägterna från
dalförsamlingarna, äro de mest tilltalande, som ännu brukas,
måhända de i Vingåker i Södermanland och Delsbo i
Helsing-land samt den lätta och behagliga drägten i provinsen Blekinge,
hvars flickor äro i hela Sverige bekanta för sin skönhet.
Dalarnes inbyggare lofordas för sin ärlighet, flit och
arhetsamhet. De fara ofta utom provinsen för att söka
arbete i Sveriges större städer. De äro villiga att utföra
nästan hvilket arbete som helst, om det är aldrig så
simpelt, blott det är hederligt, och arbeta för ganska låg
betalning, om denna bara är säker.
I Stockholm är den karl, som uträttar småsysslorna i
huset, vanligen dalkarl, och flickorna, som bära hem de
saker, man köpt i bodarna, äro ofta från Bättvik. De
komma trippande upp till dörren, klädda i sina vackra
drägter, och äro idel småleende och tacksägelse, om man
ger dem en liten slant för deras besvär.
När man far ut till Strömsborg för att där
intaga sin frukost, är det en dalkulla — ljus, vacker och
stark — som sitter vid årorna i den lilla båten och ror
en öfver.
Dessa ljusklädda, ljusletta landsflickor möter man
ofta på gatorna i Stockholm, och de gifva sannerligen en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
