Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
viss glad färgton åt hufvudstadens utelif, likaväl som åt
den ensliga landsvägen, på hvilken jag åkte.
Dalfolket har större mekaniska anlag än andra
svenskar. Karlarne äro goda smeder, korgmakare och urmakare,
qvinnorna utmärkta i hårarbete. De göra långa färder för
att af yttra sina varor, och flickorna bära då sina
hårarbe-ten i nätta små träaskar, målade i egendomliga mönster.
Hvar de än färdas eller arbeta, stannar dock hjärtat qvar i
deras hemlands dalar, och deras mål är alltid att spara
ihop så mycket penningar, att de kunna blifva i stånd att
bo i Dalarne, och då de genom ytterlig försakelse och
hushållning hafva lagt ihop en tillräckligt stor summa,
återvända de för att sluta sina dagar inom den kära bygd,
där de först sett dagens ljus.
På själfva krönet af Bergsängsbackarna lät jag
vagnen hålla, gick öfver en betesmark och steg upp i ett
träskelett till observatorium. Den blytunga himmelen lät
mig få endast en molnbeslöjad utsigt öfver sjö och berg,
utom på en enda punkt. Tvärs öfver sjön, bortom Mora
och långt uppåt elfvens dalgång, bröt solen fram genom
en smal remna i skyn och genomträngde rymden med
låga, stupande strålar, hvilka upplyste en enda grupp långt
aflägsna berg med en gloria lik den, som skiner på ))de
ljufliga kullarna».*
Följande dagen, den 25 Juli, gick jag tidigt från
hotellet genom en skogspark till Leksands kyrka, där den med
sitt ryska kupoltorn reser sig på udden och blickar ut öfver
sjö och elf. Öfver sjöns yta ser man på söndagsmorgonen
församlingsmedlemmarna ro fram mot denna udde i långa,
låga båtar, några af dem. rodda med tio par stora åror.
Pramstäfven vänds mot stranden vid Barkdalen, en liten
granomskuggad dal, alldeles norr om kyrkan, och här pläga
Dalbygdens skönheter fiffa upp sina lockar, med tillhjelp
af en kam och en bit spegelglas, innan de i brokig skara
tåga långsamt uppför den trånga dälden till Gruds hus.
En gräskant^d gångstig under en rad vackra björkar
löper långs sidan af vägen till Bröms Olof Larssons hus.
* Afser ett uttryck om paradiset i Buuyans skrift »Kristens ooh Kristin-
nas resa».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
