Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I December återvände Kristian till Danmark, hvarvid
hela hans väg från Stockholm fläckades med blod. I
Linköping firade han julen med att låta rådbråka två trogna
tjenare hos Sture. I Jönköping lät han halshugga Lindorm
Ribbing och dennes två små söner, den ene åtta och den
andre sex år gammal. Den äldste sonen blef först
halshuggen. Då den yngre såg sin broders blod rinna på
kläderna, sade han till bödeln »Käre man, bloda inte ner
min skjorta, som min brors, ty då får jag ris af mamma.»
Den barnsliga bönen rörde till och med den grymme
bödelns hjerta. Slungande sitt svärd långt bort ropade han:
»Förr skall min egen skjorta blodas, än jag blodar ner
din, stackars gosse.» Men den vilde konungen vinkade
åt en annan bödel, som först högg af hufvudet på den
lille gossen och sedan den medlidsamme skarprättarens.
I Nydala kloster blefvo abboten och munkarne på
Kyndelsmässodagen släpade från altaret, där de utdelade
sakramentet, och sedan de blifvit grymt piskade, bundos
de och kastades i sjön. Munkarne sjönko med ens till
botten, men abboten, som fått sina händer lösa, höll sig
uppe på ytan; då körde man ett långt spjut i ryggen på
honom och höll honom under vattnet, tills han uppgaf
anden.
Of ver sexhundra af Sveriges förnämste män hade
sålunda blifvit mördade, innan det blef slut på blodbadet.
Man kan ej undra på, att Kristian af svenskarne alltid
kallas för »Tyrannen».
Ingen klok man handlar utan att hafva något mål i
sigte. Kristians mål kunde icke hafva varit blott och bart
att utöfva djäfvulsk grymhet, oaktadt den djäfvulska
fint-lighet, med hvilken han grep saken an. Hans verkliga
syftemål var utan tvifvel att förlama och, om möjligt,
tillintetgöra det fosterländska partiet i Sverige.
Han hade tvungits att med vapen i hand strida mot
detta parti för att vinna Sveriges krona, och i striden hade
han lidit förödmjukelse, då han med all sin makt till
lands och sjös ej kunde intaga Stockholm, inom hvars
murar den modiga och ädla qvinnan Kristina, Sten Stures
enka, gjorde ett tappert och framgångsrikt motstånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
