Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lar ne, ibland detta tappra och frihetsälskande folk, skulle
han bilda kärnan till en krigshär för att rädda sitt
fädernesland. Hit hade han tillryggalagt sin väg under otroliga
mödor och lidanden, jagad likt ett vildt djur, med fara
för lifvet. Nu hade också dalamännen svikit honom.
I förtviflan spände han sina långa skidor på fotterna
och försvann i skogen. Dag efter dag ströfvade han
genom ödemarken uppför den vestra elfgrenens dalgång, dyster
och förtviflad. Men han måste skynda sig, ty ett högt
pris hade blifvit satt på hans hufvud, och danskarnes
lego-hjon förföljde honom ifrigt. Trött och utledsen banade
han sig väg norrut genom de stora skogarna och såg
slutligen de majestätiska norska fjällen resa sina toppar
framför honom. Han hade förlorat allt hopp att kunna rädda
sitt förödmjukade och förtryckta fosterland och ville nu,
såsom en biltog landsflykting, söka sig en fristad bland
Norges oändliga fjäll.
Men tyst! Han hör ett ljud bakom sig. Då han
vänder sig om, får han se två snabba skidlöpare, som ila
efter hans spår. Yoro de kanske danska tjensteandar, som
kommit för att släpa honom till en neslig död, när
räddningen var så nära? Hör! De tala! ))Kom tillbaka, Gustaf!»
ropa de. »Yi dalkarlar hafva ångrat oss. Yi skola som
män kämpa för fäderneslandet. Kom tillbaka och anför oss.»
Skulle han vända om? Sveriges öde, ja, resultatet af
det trettioåriga kriget, Europas öde, den protestantiska trons
räddning, allt hängde på det beslut, som denne ljushårige,
skäggige unge svensk skulle fatta, där han under den kalla
vinterdagen stod lutad mot sin staf midt i djupa snön i
nordens skogar.
Ja, han vände med glädje tillbaka. Med sina två
vänner skyndar han ned till Mora. Bönderna i öster- och
vesterdalarne utvälja honom här till »sin och menige
Sveriges rikes herre och höfvidsman». Sexton raska drängar
sattes genast vid hans sida såsom lifvakt. Och snart
ställde sig tvåhundra man själfmant under hans befäl.
Gustaf själf var öfver allt tillstädes, uppmuntrade folket
och skaffade nytt manskap; de gamle anmärkte, att när-
Thomas, Från Slott till Koja. 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
