Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPITEL XLV.
KONUNGEN.
Hn af de mest begåfvade, artiga och intagande
gentlemen, som jag någonsin haft den lyckan att
träffa, är Hans Majestät Oscar den andre,
Sveriges, Norges, Grötes och Vendes Konung —
för att gifva honom hans fullständiga titel, öfver hvilken
hans undersåtar också äro stolta. Har det någonsin funnits
så tappra krigare, som göter och vandaler? Fråga deras
nutida afkomlingar. Och var det icke de, som eröfrade
det kejserliga Kom, världens herskarinna?
Det är knappast troligt, att Oscar i sin ungdom
någonsin hade en allvarlig tanke på, att han skulle få uppstiga
på tronen. Två äldre bröder stodo emellan honom och
den kungliga värdigheten, och längre fram blef den äldste
lyckligt gift och fick en arfvinge, hvilket ännu mera
af-lägsnade Oscars utsigter att få bära purpurn.
Prins Oscar uppfostrades för sjön, gick in vid flottan
och blef en utmärkt sjöman, en tapper befälhafvare på ett
örlogsfartyg och en skicklig eskaderchef. Han idkade trägna
studier, inhemtade kunskaper lätt samt hade den vanan att
genomtränga allt, hvarmed han sysselsatte sig, och det
förhållandet, att en regents bördor och ansvar troligen aldrig
skulle falla på hans lott, gaf honom både tid och håg att
skaffa sig kunskaper och bildning i vida högre grad, än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
