Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
två prinsar på h vardera sidan. Det var en tilltalande och
ståtlig, liksom sant kunglig, familjegrupp, som de sålunda
bildade, konungen-fadern och de fyra konungasönerna. Af
de förtroliga och hjärtliga blickar, som de utbytte med
hvarandra, kunde man lätt se, med hvilken innerlig
tillgif-venhet fader och söner voro fästa vid hvarandra, och huru
lyckliga de kände sig tillsammans. Af ven kunde man lätt
märka, att fadern var stolt öfver sina söner, sönerna stolta
öfver sin fader och församlingen stolt öfver dem alla. Och
alla hade skäl därtill.
En eftermiddag på skridskoklubben kom konungen
åkandes mot mig i rask fart. Han viftade lifligt med
handen och gaf upp ett glädjerop: »Ack, jag är så lycklig i
dag», sade Hans Majestät, »så lycklig! Yet ni, min son
Eugen har i dag tagit sin mogenhets’examen i alla sina
ämnen, och han har goda betyg i hvart och ett. Jag är
så glad! Ack, min son, min käre Eugen!»
Eugen är den yngste och kanhända mest estetiskt
anlagde af prinsarne. För honom klappar konungens hjärta
varmt, och säkerligen har aldrig en amerikansk fader,
hvil-kens son aflagt sina prof med högsta vitsord, varit, mera
förtjust öfver sin sons framgång, än konung Oscar var den
dagen.
Vintern 1884—85 företogo prinsarne Carl och Eugen
en lång rese- och studietur i Asien och Europa. Prins
Oscar var vid den tiden stadd på en världsomsegling, och
Carl och Eugen mötte sin broder i någon ostindisk hamn,
gingo ombord på fregatten Vanadis, där han tjenstgjorde,
och färdades med den vesterut öfver Indiska oceanen och
Eöda hafvet, om jag mins rätt, ända till näset vid Suez. Här
lemnade de Oscar och hans örlogsfartyg, hvilket skulle taga
vägen hem öfver Medelhafvet, och foro själfva landvägen
norrut. Då prinsarne hunnit så långt som till
Konstanti-nopel, insjuknade Carl, och snart ankom till Stockholm ett
telegram, som meddelade, att sjukdomen var tyfoidfeber.
Konungen och drottningen blefvo med ens mycket
bekymrade för sin son. Carl hade visserligen sin broder med
sig samt sin egen adjutant och därtill Eugens, två
synnerligen exemplariska och pålitliga unge män, och han flytta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
