Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det, som gjorde ett så djupt intryck på denna dam, var den
personliga magnetismen, en egenskap, som framträder
starkare hos dessa två män än hos någon annan, jag träffat.
En dag berättade jag för konungen, att jag höll på
att skrifva en bok om Sverige, och bad om tillåtelse att
få tillegna Hans Majestät mitt arbete. Han gaf mig
tillstånd därtill på ett särdeles älskvärdt och nådigt sätt.
Därpå tillade jag: »Boken kommer att innehålla ett kapitel
om Ers Majestät, och som det är troligt, att åtskilligt däri
icke skall vinna Ers Majestäts bifall, vill jag gärna lemna
manuskriptet till Ers Majestäts granskning, innan boken tryckes.»
Konungen gaf mig ett af sina mest behagliga
småleenden och sade, i det han gjorde en af visande rörelse med
handen: »Eftersom jag känner er så väl, som jag gör, Mr.
Thomas, skulle jag föredraga att icke se manuskriptet.»
Ar det möjligt att hitta på ett finare, artigare eller
vänligare svar än detta?
Konungens sätt att sällskapa med de herrar och
damer, som blifvit presenterade på hofvet, är obesväradt,
ledigt och hjärtligt. Och på skridskobanan finnes det ingen,
som så mycket tycker om att ila omkring hand i hand
med en vacker följeslagerska, som konungen.
En eftermiddag, då jag åkte skridsko baklänges,
följdes jag af konungen, som förde den unga och älskvärda
fröken Constance de Kantzow vid handen. Jag vände först
åt höger och sen åt venster för att åka undan för dem,
men fÖrgäfves. Konungen och den unga fröken följde mig
skrattande, tills de fått mig in i ett hörn.
»Ni kan ej motstå oss, ni kan ej motstå oss», ropade
konungen muntert.
»Nej, icke jag åtminstone, och hvem skulle väl kunna
motstå majestätet och skönheten i förening?»
»En sådan smickrare ni är!» sade konungen.
»Tack så mycket», sade lilla fröken de Kantzow.
»Och för att belöna er för edra vackra ord», tillade
konungen, »skall jag gifva er frökens andra hand.»
Så åkte vi nu alla tre hand i hand, med den lilla
intagande fröken midt emellan oss, fram och åter i vimlet
af skridskogängarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
