Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eftermiddag var banan mycket besökt. Unga damer gledo
omkring öfver allt på isen, under det att »förklädena» sutto
på de gröna sofforna vid kanten, pratade och sågo på.
Tyska och franska ministrarne voro där samt många
damer och herrar från hofvet. Flottans musikkår spelade
från kanten af isen, och Stockholms kyrktorn och spiror
aftecknade skarpt sina mörka konturer mot rodnaden på
himmelen i vester. Bundt omkring banan åkte konungen
och jag.
Jag sade Hans Majestät, huru glad jag var att få
skänka min bok åt en monark, som själf var författare och
språkkännare. Yi talade om hans dikt »Ur svenska
flottans minnen». »Den dikten är målande och full af lif och
rörelse», sade jag, men Ers Majestäts ’Bolandseck’, som jag
läst i ’Litterärt album’, är djupare.»
»Ja», svarade konungen, »mina qväden om flottan äro
endast sånger af en ung entusiastisk sjöman, men om ni
vill känna mina djupaste tankar, så läs min dikt om
’Lif-vet\ Har ni sett den?»
»Nej, Ers Majestät.»
Konungen var nu nog vänlig att gifva mig en
fullständig redogörelse för dikten och de omständigheter,
under hvilka den författats. Den börjar med barnet, då det
först ser den yttre världen som ett fenomen, och fortsätter
med dess uppväxt, pröfningar, synder, ångest och förtviflan.
Därpå uppenbarar sig för den unge Guds ord — »logos»
— sedan försoningen och friden hos Gud.
»Kanhända», tillade konungen, »påminner något af
detta eder om den store Goethe, och jag vet, att jag i all
enkelhet behandlat livad den store skalden framställt på ett
storartadt sätt, men jag har icke lånat från honom; hvad
jag uttryckt, är mina egna tankar, mitt eget hjärtas
innersta känsla, medan jag hade tid att dikta. Men nu», tillade
han vemodigt, »taga andra omsorger min tid och mina
tankar i anspråk.»
Och så fortforo vi att åka rundt omkring banan.
Bod-naden i vester blef matt; skridskogängarne lemnade, den
ene efter den andre, isen, och då konungen slutade upp
att åka, voro vi ensamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
