Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPITEL XLVI.
MARSTRAND.
n förändring i Förenta Staternas styrelse föranledde,
att jag måste lemna min post i Sverige i Juni
1885. Den följande hösten och vintern tillbragte
jag i Amerika, men när våren återkom, kom med
den en oemotståndlig längtan efter nordens långa
sommardagar och ljusa sommarnätter.
Jag erfor nu samma känsla, som måste röra sig hos
sjöfåglarnes väldiga skaror, när de flyga åstad på sin långa
vårflyttning mot polen. Jag for därför öfver oceanen för
att tillbringa min sommarledighet i det gamla, kära Sverige.
En vacker Julimorgon år 1886 befann jag mig på
däcket å den snabba ångaren Vestkusten, hvilken letade sig
fram norrut genom den irrgång af skär, som kransa
Sveriges vestkust.
Plötsligen utbrast en vän: »Där ha vi Marstrand.»
Då jag vände blicken mot norr, fick jag se ett högt grått
rundtorn, som reste sig öfver kustens klippmassor och
skådade ned på det stormiga Kattegat.
Tornet blef högre, i samma mån vi närmade oss intill
det. Högt uppe på framsidan blickade halfcirkelformiga
skottgluggar ned på oss, likt halfslutna ögon på en nordisk
rimturs, bastioner sprungo fram nedantill, och uppe på
vallarna hotade kanoners gap.
Vi segla in genom en smal ränna, som öppnats
mellan klipporna för femtio år sedan, för att gifva den tidens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
