- Project Runeberg -  Från slott till koja. Minnen från en flerårig vistelse i Sverige /
573

(1893) [MARC] Author: William W., Jr. Thomas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

verskorna arbetade i sitt lilla hus eller rum, och på det
sättet var hela Lyon en enda stor fabrik.

Och hela staden Marstrand är ett hotell eller rättare en
hyreslägenhet. Prospekten för Marstrands hafsbad ger vid
handen, att ))inbyggarne lefva för och på gästerna». Detta
kan ju anses för ett något drastiskt uttryckssätt, men hvad
rum angår, så har det nog sin riktighet, att invånarne
lemna hus och hem åt de besökande, och hvar de under
tiden göra af sig själfva, är en gåta, som det aldrig lyckats
mig att lösa.

Jag fick snygga och trefiiga rum samt det bästa af
allt, en beqväm säng, i byggmästaren ^ndréns hus. Detta
låg alldeles bredvid kyrkan, och det beredde mig särskild
trefnad, framför allt om nätterna, om jag händelsevis var
vaken, att höra, huru den gamla klockan i det stora,
fyrkantiga tornet slog qvarterna i hög diskant och sedan, när
slaget för fjärde qvarten ljudit, dundrade fram timmen i
djup baston.

I Marstrand stänger en hvar dörren, när han går ut,
men hänger hvarenda gång nyckeln på en spik bredvid.
Man behöfver vid en svensk badort icke låsa in någonting,
och dörren låser man blott och bart, på det att nyckeln,
som hänger bredvid den, må för besökande tillkännagifva,
att man ej är hemma.

Då jag gick utför den med breda fyrkantiga stenar
belagda storgatan, kom jag till en liten park, rikt
skuggad af rader med ståtliga träd. Där »blåser», som
svenskarne fullt korrekt uttrycka sig, en dubbel
messingsqvar-tett, och där tager den fina världen om morgnar och aftnar
sin promenad.

Jag gick upp för en backsluttning vid ena sidan af
parken och spisade middag i en ljus och luftig paviljong,
med namnet »Alphyddan». Den obetydliga höjden
rättfärdigar knappast det upphöjda namnet, men den goda mat,
som där serveras, kan göra den fortjent af ett högt
vitsord. De flesta badgäster intaga där både frukost, middag
och qvällsvard. Till det stället äro ock förvisade all
matlukt, allt slamrande med tallrikar och allt skratt och sorl,
som stundom förekommer vid en sen middag eller supé.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:29:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/twwslott/0574.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free