Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är i sanning »det förlorade paradiset», om man
lem nar parken, isynnerhet ifall man följer »lastens bana», men
nnder frukosten tröstar man sig med, att man kan vända
åter på »dygdens stig» och njuta af »det återvunna paradiset».
Om man är hågad för en promenadtur, kan man
taga mer än en sådan på denna kuperade, luftiga ö, och
när det blåser vestanvind, försummar man nog icke att
ströfva öfver de klippbranter, som resa sig öfver det vida
Kattegat, och betrakta, huru vågorna här och där bryta
sig mot bergsuddarna. För blicken sträcker sig Kattegat
oändligt som oceanen, ty hvarken Danmarks sanddyner
eller Korges höga fjäll skymta fram vid synranden,
och när vinden öfvergår till en sakta sommarbris,
och böljogången efterträdes af en lätt krusning på
| ytan, finnes det ingen plats, där
hafvet ler och glittrar i solskenet
med en sådan glans, som utanför Marstrand.
Långs hamnkajen är en hel flottilj af segelbåtar
förtöjd. De ligga där sida vid sida, med fören intill
sten-kajen, och det är uppfriskande att läsa deras klingande
nordiska namn, då man vandrar där framåt — Gudrun,
Ingeborg, Svithiod, Erik, Svea, Svalan.
Svalan ser trefligast ut, i det att sätet helt beqvämt
kröker sig kring aktern. Vi hoppa i och glida ur sundet
ut i öppna sjön. Brisen friskar till, och vi sticka rätt upp
i vinden och gunga mjukt på de rullande vågorna,
ämnande oss till de fruktade Pater-Noster-skären, hvilka kanta
horisonten på en sjömils afstånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
