- Project Runeberg -  Från slott till koja. Minnen från en flerårig vistelse i Sverige /
580

(1893) [MARC] Author: William W., Jr. Thomas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skärmen skyddar mig mot blåsten. Det är visst och sant,
att svenskarnes artighet och deltagande vänlighet finna väg
öfver alla stängsel, som kanna resas.

När vi kommo längre in i landet, började de väldiga
klippmassor, som bilda fjordens strandväggar och öar, att
visa fläckar med grönt och här och där spridda grupper af
tallar, som med möda höllo sig fast vid den magra
jordskorpan. Blåkullen, en bergshöjd, kring hvilken afstån det
svepte en blånande mantel, lyfte sin runda klipphjässa
majestätiskt öfver vikens djupa vatten.

Yi anlöpte den skogbeväxta Stenungsön, där alla
sommargästerna kommo ned till den lilla bron för att skåda
på oss, och lade sedan till vid den nya badorten
Ljungs-kile, där festliga flaggor svajade från de vackra villorna
på backsluttningen, och två träsoldater, uppställda på ett
klippskär, höllo vakt om stället, och ångade sedan vidare
till Grustaf sberg. Där reste sig en hög lnnd af jätteaskar,
ekar och björkar; vid deras fot var en grön plan med
slingrande gångar, beqväma soffor och här och där
framskymtande röda parasoller. Hvilken skillnad emellan Marstrands
blåsiga klippor och denna fridfulla, skuggiga lund!

Jag sjönk ned på en inbjudande soffa, vinden susade
i trädtopparna öfver mitt hufvud, och jag kunde se fjordens
vatten, som häfde sig till hvita gäss midtför den trånga
ljusningen mellan trädstammarnas långa rader.

Nu kom en lång och smärt flicka gående förbi, och
just som jag inom mig kännetecknade henne såsom en
»smultronblondin»,* ropade hon till en ledsagare: »Oh, come
along!» (Kom, kom). Så underligt engelskan ljöd i
den svenska lunden! Därpå framträder en hedervärd herre
i hvit väst och svart bonjour och presenterar sig såsom
borgmästare i Uddevalla, hvilket ligger omkring en
tredjedels mil längre in, vid innersta änden af fjorden, och
erbjuder sig artigt att följa mig dit och visa mig staden.

En vacker dag klef jag uppför klippbranten vid
Marstrand till den bistra gamla fästningen — Carlsten. Jag
blef öfverraskad att se den stora ytvidd, som var inneslu-

* Ett i Amerika brukligt uttryck om ett rödhårigt fruntimmer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:29:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/twwslott/0581.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free