Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan stå de qvar, skrattande ock viftande, tills de försvinna
ur vår åsyn, när vi segla förbi Rödberget. Här sluttar
berget sakta ned mot stranden, ock på den glatta källen
upptäcker jag kela rader af stora k vita tecken, lika
fornnordiska runor, målade på bergets sluttande plan. Jag
försöker fåfängt att gissa mig till deras betydelse. Men
skepparen Ernst Jonsson, som sitter i aktern, med rorpinnen i
kanden, ger till ett lätt skratt ock säger: »Kors, det är
klädesplagg, som lagts ut på källen för att torka.» Så
förköll det sig verkligen också, ock nedanför sågs en
annan grupp af tvätterskor, k vilka vredo ock klappade
återstoden af byken, skrattande ock sladdrande på det
förtroligaste. Det var tydligen tvättdag utefter kela Udde
vallafjorden. »Men det är icke alla bergkällar, som duga att
torka kläder på», sade skepparen. »Hällen måste antingen vara
släta stenen eller också bära litet grönt. Det finns en gul
mossa, som växer nästan öfverallt på bergen, ock om
kläderna komma i beröring med den, så bli de alltid fulla
med gula fläckar.»
Yi seglade framåt till Mölnebo Strand, en bred vik,
som skär in i ön Tjörn, med en dalkjusa af odlad jord
emellan stranden ock berget ock två stadiga röda kus med
kvita fönsterkarmar ock en större kvit taklist, liknande
ett upp- ock nedvändt Y, utefter båda sidorna af taket
på gafveln. Här vände vi med Svalan för att segla kemåt.
De dystra gråa bergen på vestkusten visa sig nu från sin
bästa sida, prydda som de voro med purpurstrimmor ock
prickar af blommande ljung.
I en liten grön sänka i det gråa berget stod
Rönnängens kapell. Det fanns knappast tillräckligt rum att kila
in det mellan käkarna på berget, kvilket på båda sidor reste
sig högt öfver dess tornspira. Det låg i den trånga
öppningen, lik en barnleksak, som blifvit ditlagd ock glömd.
Marstrands längst bort liggande låga berg, där dess
yttersta punkt sänker sig i sjön, kar fått det betecknande
namnet Tåudden. När det blåser frisk vestan vind, samla
sig därstädes herrar ock fruntimmer för att se, huru
vågorna bryta ock skummet stänker upp ock fraggan yr i
stora, hvita, ulliga bollar öfver Tåuddens glatta yta. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
