Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De gråa armarna på en väderqvarn svänga alltjämt för
min syn däruppe bortom den gråa bergväggen till fjorden,
där vi skjuta framåt i den tidiga morgonstunden. De gröna
fläckarna odlad mark blifva allt större, ju längre in i landet
vi segla. Trädgårdar och lundar visa sig. Landet är
af-deladt genom stenmurar, ty fläckarna emellan bergen bli
nu stora nog för att delas, och där skär en slingrande
rad af träd ett grönskande fält i två delar och röjer, hvar
bäcken kröker sin väg till sjön.
Här och där på bergsluttningarna stå kringspridda
grupper af tallar, och de vindkårar som komma från Bornö,
kännas varma och mättade med tallskogsångor. Det
mojnar af, då vi komma alltmera in under ön, och vi sätta upp
klyfvaren. Dorat bugar sig till erkännande och glider
framåt med ökad fart.
Långt ute från fjorden hade vi sett den höga
Smörkullen, lik en jätte, hvilken i hela sin längd ligger utsträckt
på marken för att dricka ur fjorden. Där syntes kroppen
och axlarna, fördjupningen bak i nacken och hans väldiga
hufvud utmed vattnet. Tallarna på den kullriga toppen
voro hans hår, och när vi nalkades, visade sig hela
framsidan af det trehundra fot höga berget som ett stort, till
hvarje drag fullt utbildadt, stenanlete, som bistert skådade
ut öfver fjordens vatten — en nordens sphinx eller snarare
en rim turs, förvandlad till sten.
Yi seglade alldeles inunder det tysta majestätiska
anletet, skotade upp focken mot vinden och dröjde nedanför
berget. Där var ett storartadt eko, oaktadt den friska
brisen. »Här ha måsarne förr haft en bra plats att häcka»,
sade skepparen; nu fanns där ingen. Endast några svalor
flögo omkring där, och en hvit fisk hoppade upp ur
fjorden. Yi segla framåt långs en rad af branta klippor, större
och högre än Hudsonflodens »pallisader» — bistra
gråstens-massor — med bälten af hvita qvartsränder — som stupade ned
i sjön. Det finnes i dessa bergmurar en klyfta, som går
på tvären från toppen ända ned till grunden. Skeppar
Johansson utvisar den för mig såsom ett »ormstreck» och
meddelar mig helt allvarsamt, att det är en strimma efter
en ofantlig snok, som från berget glidit ned i fjorden. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
