Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPITEL XLVIII.
EN SEGLATS I BOHUSLÄNSKA SKÄRGARDEN.
tag hade seglat vidt och bredt med Dorat, så långt
jag kunde segla och ändock komma tillbaka samma
dag. Det var härligt att segla ut pä morgonen.
Det var någonting äfventyrligt, någonting hoppfullt
och underbart däri.
Den unga dagen och de nya vatten, som jag skulle
fara öfver, återförde den försvunna ungdomen. Men
hemfärden, när dagen var framliden, och samma väg tillbaka
hade alltid något tråkigt och hvardagligt med sig. Jag
beslöt därför att segla ut på en vecka, hissade amerikanska
flaggan på båten och for bort från Lysekils badhus, villor
och trefliga sällskapslif.
Yår seglats skulle sträckas omkring de två stora
bohuslänska öarna — Orust och Tjörn. Yi skulle därigenom
alltjämt ha nya scener framför, och vi skulle beröra både
Marstrand och Uddevalla, hvilka tillika med Lysekil utgjorde
de tre vinkelspetsarna på vår färd. Men vinden var stick
i stäf till Marstrand, och det blåste så starkt, att, när vi
hunnit halfvägs öfver Grullmarsfjorden, vi beslöto att fara
triangeln i motsatt riktning och släckte på skoten för att kila
i väg till det fyrkantiga hvita märket på den gråa klippan,
hvilket utvisar inloppet till Strömmarnas trånga farled.
Och här i Strömmarna fanns »stengrisen» högst uppe
på en klippbrant. Hela toppen af berget var i själfva
verket den ofantliga bilden af en gris, i liggande ställning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
