Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men med ryggen, hufvudet och de spetsade öronen och
trynet alldeles tydliga och knorren nppböjd baktill. Man
behöfde icke anstränga sin inbillningskraft för att få fram
honom, ty en stengris är han och ingenting annat, och det
kan hvem som hälst se vid ett enda ögonkast, och
märkvärdigare är i alla fall det faktum, som gamle Anders
Olsson förtäljer, sedan han rullat sin tuggbuss i passande läge,
nämligen, att när folket bakar i den röda stugan nedanför
bergshöjden, och vinden blåser åt klippan till, grisen vänder
sig om, så fort han känner lukten af brödbaket, så att
trynet pekar rakt mot byggnaden, under det att, som vi se,
han nu intager en alldeles motsatt ställning. Den gamle
lotsen, som var ganska lik Abraham Lincoln, gaf därpå
till ett bredt, tyst flatskratt, men om det var åt grisen
eller åt mig, kunde jag icke säga.
Yi få nu syn på en fågelskrämma, som står midt i
ett hafrefält; ett mästerstycke till fågelskrämma var det,
anständigt till och med fint klädd. Under hatten hade
karlen ett verkligt hvitt ansigte, med ditmålade ögon, näsa
och mun, medan han, som en glad Lothario, viftade med
en hvit näsduk i hvardera handen. Det är uppenbarligen
en bildad kråkslägt, som behöfver en så fin skrämma.
När man seglar omkring i en jakt, blir man bekant
med landet. Likaså, när man vandrar, och när man rider,
åker eller går på skridsko. Allt detta synes vara naturliga
sätt att färdas. Men då man tager sig för att bruka
ångkraft till en båt eller vagn, tyckes en viss otrefnad följa
med, och man ilar genom landskapet med en så onaturlig
hastighet, att man icke har tid att göra bekantskap med
det. Och så har man röken och gnistorna och lukten, och,
om man far med järnväg, bergskärningar och tunnlar, som
stänga ut både ljus och landskap. Angan är bra, om man
blott åstundar att komma från den ena orten till den
andra, men man får icke vänta sig att se mycket under vägen.
Jag hade tillryggalagt största delen af den väg, jag
nu for, med ångbåt, men nu, då jag befann mig på
jaktens däck, föreföll mig hvarje utsigt ny och öfverraskande.
Yi foro förbi den hvita fläck, som bildades i bergväggen
af fältspatgrufvan, hvilken, såsom skepparen sade, bearbe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
