Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Yi hade till fiskgrunden en lång rodd emot en stark
ström. Nio båtar voro redan förtöjda där. Yi lågo för ankar
den ena timmen efter den andra, medan våra med tunga
sänken försedda metrefvar drefvo långt bort i den starka
strömmen, som gick förbi, lik en qvarnränna.
Yi metade kummel, bvad det nu kan vara för en fisk.
Jag vet icke, bvad den liknar, ty ingen enda båt fick
någonting.* Solhettan var stark, vattnet som olja, och icke en
enda fläkt. Yi voro omkring två sjömil från Käringö. En
gång flögo två ejderhanar förbi. En liten svart dykand
sam rakt mot strömmen, alldeles utmed sidan af båten, i
det hon tidt och ofta dök ned, kom upp igen och körde
bufvudet ned i vattnet för att förtära sin föda. Jag bör
tumlare frusta, och när jag blickar upp, får jag se dem
hvälfva sig om — likt svarta, oljiga vattenhjul. En
fiskmås återspeglas fullständigt i vattnet, där han långsamt rör
sina vingar framåt.
Skeppar Johansson doppar sin frukost — två bitar
salt makrill — i vattnet vid ena sidan af båten och Carl,
Anders’ son, ligger och snarkar i bottnen på båten, förut.
Detta kan omöjligt få namn af sport, hvarför vi lyfta ankar,
och fara trefjärdedels sjömil norrut för att leta efter små
hajar. En båt var där och fiskade. I den sutto en sjuk
gubbe i pelsmössa och en barbufvad liten gosse. Gossen
sjöng, under det ban metade, och fjärran öfver vattnet kunde
vi böra hans friska qvittrande barnröst. Man kunde
verkligen tacka Gud för denna friska stämma och den friska
själ, som gaf sig uttryck i den, men icke för hajar,
oak-tadt gubben sade, att han fått en på morgonen.
Carl från Knopp sade nu, att det var för sent på året
för sådant fiske, och att ingen kunde hoppas på ett sådant,
som kungen hade haft fjorton dagar förut. Och det var
för resten icke en kunglig krok, som jag lade ut för fisken.
Yi begåfvo oss därför ånyo i väg, rodde tillbaks innanför
Måseskär och böllo tillgodo med att helt beskedligt meta
* Senare undersökningar hafva beröfvat kummeln allt det romantiska och
hemlighetsfulla. Det är helt enkelt vår »hake», ganska allmän vid Nya
Englands kust.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
