Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De sex bankbåtarna från Käringö äro bland de största
i den svenska fiskarflottan, i det de hålla nära sextio ton hvar.
De göra fyra resor på året och väntas nu — den 27
Augusti — tillbaka från sin sista tur. De begynna i April.
Båtarna segla först till Haugesund i Norge. Där köpa
fiskarne mera salt, taga in vatten och skrifva hem, och om
det är storm, ligga de qvar i hamnen, tills den är öfver.
Se’n segla de ut till hafs, för att fiska på bankarna,
stundom en hundra sjömil eller ännu mer från norska kusten.
På tre veckor blifva båtarna färdiga. Den första fisk,
som tages, saltas starkt; men sedan blott rimsaltas den,
och det sista, som fångats, tages hem färskt. Vanligen
segla båtarna hem på tre till fyra dagar. De utrustas på
tre eller fyra till och gå sedan omedelbart till sjös igen.
Vintertiden segla de härdiga fiskarne i smärre båtar, men
ej längre än till Jutlands kust, eller också fiska de från
ännu mindre roddbåtar bortom holmarna i Bohuslän.
Pisken räknas i ))våla)> d. v. s. i tiotal. Det är den gamla
fingerräkningen och sannolikt äldre än räkningen efter
dussin. Fiskarne säga också »half våla» eller fem, efter ena
handens fingrar. Ordet våla finnes icke i lexika och är
helt visst ett provinsuttryck, som användes af fiskarne på
vestkusten.
De stora fiskar, som lemnas till presten, äro kända och
prisade vidt och bredt såsom »prestlångor». De betinga
alltid högsta pris. För närvarande äro åttio män från denna
enda lilla ö ute på Nordsjön. Man ser här blott gubbar
och pojkar — utom qvinnorna, som hedja och bida.
Klockan tio togo vi afsked af denna ö i hafsbandet
och dess ärliga, allvarliga, enkla folk. Det blåste ännu en
gång hård sydvest, och Dorat gungade muntert framåt.
Snart försvann Käringö ur vår åsyn. Vid middagstiden
sågo vi åter grisen, som vänder sig, när han känner lukten
af brödbak, och en stund efteråt lågo vi utmed bryggan
i Lysekil. Atta-dagars-seglatsen var nu af slutad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
