Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stam, hvilken drog sig undan och försvann för en
starkare, som inträngde i landet, utan att de härröra från
skandinaver, nutidssvenskarnes förfäder i rakt
uppstigande led.
Naturligt är, att stenåldern sträckt sig mycket närmare
vår tid i Vltima Thule än i tidigare civiliserade länder.
Brons började i Sverige nyttjas omkring femtonhundra år före
Kristus. Därförut var bruket af metaller okändt i norden,
och redskap och vapen voro mest af sten, trä, ben och
horn. Sådana ha hittats i ymnighet i de vestra och södra
delarna af Sverige, och en mycket intressant samling af dylika
visas i bottenvåningen till Nationalmuseum i Stockholm.
Verktygen under denna tid voro hufvudsakligen yxor,
mejslar, hålmejslar, sågar, knifvar och skrapor, hvilka
sistnämnda brukades att skrapa djurhudar med. Alla dessa
verktyg förfärdigades af flinta, om sådan kunde erhållas;
eljest af andra stensorter. Stenålderns skandinaver hade
pil- och spjutspetsar, äfvensom dolkar, af flinta eller annan
sten samt metkrokar och harpuner af hen. Detta
forntids-folk kokade sin mat och begagnade grytor och pannor af
lera. Det hade husdjur, bland andra menniskans första
och bästa vän — hunden. Det rodde i urhålkade
trädstammar, lifnärde sig mestadels med jagt och fiske samt
njöt på bästa sätt af lifvet, fastän det sannolikt aldrig led af
magsyra eller nervsvaghet.
Svenskarne lärde sig utan tvifvel af grannfolk i söder
bruket af bronsen. Denna bestod af nio tiondedelar koppar
och en tiondedel tenn, och vapen och verktyg formades af
blandningen, i det den smältes och göts i formar.
Skandinaverna förstodo att af bronsen förfärdiga ganska skarpa
svärd, likasom att göra sina bronsverktyg så hårda och
hvassa, att man knappast i dag kan komma lika långt i
den vägen. Det antages också, att den gamla konsten att
arbeta i brons gått förlorad.
Den svenske riksantiqvarien, Dr. Hans Hildebrand,
har emellertid försäkrat mig, att, om man smälter tillhopa
koppar och tenn i proportion af nio till ett, formar den
och se’n, medan den ännu är i glödgadt tillstånd, kastar
den i kallt vatten, så kan man ännu få ett stycke brons,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
