Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alla bilderna äro framställda i förminskad skala.
Mannen med den upplyfta yxan är störst. Han kallas af folket
i hvardagslag för »skomakaren». Några af fartygen torde
hålla öfver fem fot i längd, men de flesta äro mycket
mindre än så; de många bilderna upptaga i alla fall ett
betydligt utrymme på den sluttande berghällen, så att
hällristningen i sin helhet betäcker en yta af tjugunio fots höjd
och femton fots bredd.
Bilderna äro alla uthuggna en ~bloc. Hvarje bild är
med hela sin yta nedsänkt i stenen, som om den vore
intryckt med stämpel. Denna omständighet framstår för oss
såsom en af grundskillnaderna emellan dessa afbildningar
från den urgråa forntiden och dem, som ristats i den långt
senare vikingatiden. Vikingaålderns bilder äro inristade till
sina ytterlinier, men på »hällristningarna» är hvarje bild af
en menniska eller ett fyrfota djur eller en fågel ett
»in-taglio», fördjupadt i stenen, med utseende af en silhuett.
Ristningarna äro rätt grunda. Jag tror knappt, att någon
af dem gått in i stenen mer än en tredjedels tum; många
gå ännu mindre djupt. Vid starkt solsken, då berget är
torrt, kan man svårligen upptäcka något annat än själfva
den dunkelgråa stenhällen. Det var endast, när vatten
östes på, och man ställde sig så, att det blef gynnsam
dager för att betrakta den våta ytan, som man kunde få de
forntida teckningarna fullt tydliga för sig.
Jag hade väntat att finna dessa ristningar gjorda på
den upprättstående ytan af en lodrät bergvägg, men man
finner dem aldrig i sådant läge. Den gamle hällristaren
valde alltid en sakta sluttande, stundom nästan jämn, yta,
å hvilken berget hade nötts och slipats af glaciererna.
Sådan var hans tafla, hvilken han emottog färdig af naturen
själf, och här, nedåt den sluttande bergväggen, afbildade han
sina egna och sin stams väldiga bragder.
Gruppen med »skomakaren» är måhända den mest
bekanta af hällristningarna i Sverige och den första, af
hvilken en afbildning tagits och utgifvits i tryck.
Det är dock antagligt, att hufvudfiguren i denna grupp
är en vida mer betydande person än en »skomakare». Prof.
Oscar Montelius, hvilkens skrifter om Skandinaviens förhi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
