- Project Runeberg -  Från slott till koja. Minnen från en flerårig vistelse i Sverige /
663

(1893) [MARC] Author: William W., Jr. Thomas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

storiska tid skaffat honom en plats bland vår tids
förnämste forn forskare, framkastade under ett samtal helt nyligen
till mig den tanken, att denna figur sannolikt framställde
Tor — dunderguden.

Säkert är, att han tronar gudalikt bland de öfriga
gestalterna på berget, och han har i handen en yxa, hvilken
stundom brukades i stället för hammaren — Mjölne —
såsom en sinnebild af åskans gud.

I sammanhang härmed kan det vara af intresse att
anmärka, att på en stenrelief från Ninive, likasom på en
relief af fcerracotta från ön Rhodos, dunderguden är
framställd med en yxa i den ena handen och blixten i den
andra. Dessa fornlemningar äro nästan samtidiga med de
svenska hällristningarna.

Skulle denna tanke vara riktig, såsom jag tror, att den
är, så framgår däraf, att djurkan af dundrets och krigets
gud var mycket tidig, och att den föreställningen, att Tor
och icke Oden stod främst bland nordmännens gudar, har
goda grunder för sig.

Yi hade redan gått förbi två hällristningar, den
ena föreställande ett fartyg, den andra en cirkel, och
vandrade nu öfver bergets glatta böljande yta för att undersöka
flere andra. Ristningarna förekommo mest i grupper,
somliga blott några steg från hvarandra, medan andra voro på
ett hundrafemtio fots af stånd. Sen kunde man få gå
öfver ett mellanrum af kanske ettusenfemhundra fot, innan
man träffade på en ny grupp. Bondflickan följde oss med
ämbar och viska samt sprang ibland till stugan vid bergets
fot för att hämta vatten och hälla på det, så att h varen da
bild skulle blifva synlig. Det fanns fartyg med eller utan
besättning i nästan hvar grupp. Af ven voro framställda
menniskor, fyrfota djur, åkdon med två hjul — stundom
med ett par hästar för — fåglar och alltid de mystiska
cirklarna, skålformiga hålorna och fotaftrycken.

Dessa mystiska cirklar äro måhända sinnebilder af
solen. Helt visst hade de gamle nordmännen mer än de
flesta hedningar anledning att dyrka solen, som besegrade den
långa vinterns mörker och kyla samt smälte snön på fälten
och isen på fjordarna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:29:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/twwslott/0664.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free