Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - Boktryckarnas sociala ställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På grund av sin rang som halvintellektuella; intogo boktryckarna
och deras arbetare en särskild företrädesställning i socialt avseende.
Åtminstone i de städer, där universitet funnos. Boktryckarna ville
icke räknas till hantverkarna, utan betecknade sig som »konstnärer».
De buro barett, värja och gehäng. I processionerna vid Kristi lekamens
fest gingo de icke tillsammans med hantverkarna, utan voro
inrangerade i universitetets tåg. I den förordning angående klädedräkt, som
den tyske kejsaren Leopold I utfärdade den 26 september 1671 var
hela befolkningen indelad i fem klasser. Denna förordning föreskrev
för var och en inom dessa fem klasser värdet av den klädedräkt och
de smycken han skulle bära. I denna förordning voro boktryckarna,
tillsammans] med konstnärerna och de lärda, inrangerade i tredje
klassen.*) Den omständigheten, att universiteten innehade domsrätt
även i saker som tillhörde privaträttens område, bidrog ävenledes att
framhäva boktryckarnas särställning i socialt hänseende. Under de
stridigheter, som under dessa tider ofta uppstodo mellan de
kommunala myndigheterna och universiteten, skaffade sig boktryckeriernas
ägare och arbetare skydd genom att låta upptaga sig som akademiska
medborgare. Betingelserna för ett dylikt medborgarskap voro: 1) att
vara född i landet, 2) att tillhöra den katolska trosbekännelsen, 3) att
vara född i en ärlig, äkta säng (vilket för övrigt var ett oeftergivligt
villkor för att bli intagen i boktryckerilära) och 4) att ha genomgått
alla de ceremonier, som äro nödvändiga för att bliva en rättskaffens
boktryckare. Genom uppfyllandet av dessa villkor, avläggandet av en ed
samt erläggandet av en inskrivningsavgift skaffade sig boktryckarna alla
de rättigheter och plikter, som tillkommo en akademisk medborgare.
I de städer, där inga universitet funnos, var utövningen av
boktryckarekonsten ett privilegium, som utdelades av landets furste. I
de flesta länder ha ständigt vissa skrankor varit uppdragna för
boktryckarekonstens fria utövning. Ända till långt in på 1800-talet måste
privilegium som boktryckare i Sverge beviljas av regeringen och ännu
den dag i dag är får boktryckeri icke anläggas var som helst.
Boktryckarnas sociala ställning var sålunda särdeles framträdande.
Boktryckarna förkroppsligade i sig ända sedan boktryckarekonstens
tillkomst arbetararistokratiens princip. Inte ensamt därför, att de
utövade ett särskilt förnämligt yrke, utan också därför att deras »konst-
*) Se Codex Austriacus, 1. Band, ferner Ordnung von Leopoldus I.
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
