Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - Boktryckarnas sociala ställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
närsideologi» var förbunden med en annan ideologi av internationell
natur. Postulatkodexen var nämligen av internationell räckvidd. Varje
boktryckare gällde överallt, där lian kom i beröring med kolleger,
som en »konstförvant», som en medlem av den stora internationella
boktryckaregemenskapen. Det ivriga och obligatoriska vandrandet,
det säregna fackspråket, de internationella fackliga sederna och bruken
— allt detta bidrog att fast åtknyta banden mellan alla postulerade
boktryckaregesäller. Då det gällde särskilda tvistefrågor, satte sig
de lokala boktryckaresällskapen i förbindelse med varandra och de
av postulatet påbjudna solidaritetsprinciperna höllos i obrottslig helgd.
För gestaltningen av de lokala arbetsförhållandena var postulatet av
stor betydelse och det visade sig under tvistigheterna mellan mästare
och gesäller, vilka icke ens under boktryckarekonstens första period
voro någon sällsynthet, i regeln verka till gesällernas fördel.
Men boktryckaregesällernas ekonomiska ställning stod tydligen icke
på samma nivå som deras sociala. Därpå äro de jämförelsevis många
strejkerna ett talande exempel. Redan 1471, 31 år efter
boktryckarekonstens uppfinning, utbröt den första typografstrejken. Det var i
Basel, där samtliga boktryckerigesäller nedlade arbetet, fordrande
bättre och rikligare kosthåll jämte avskaffandet av en del andra
missförhållanden. Denna strejk utföll till arbetarnas fördel, ty stadens
myndigheter förpliktade boktryckeripatronerna att till deras gesäller
»giva tillräckligt med mat och dryck samt i övrigt väl behandla dem».
Även i Paris och Nürnberg förekommo ungefär samtidigt strejker bland
boktryckerigesällerna och även dessa hade en för de senare lycklig
utgång. Under 16:de och 17:de århundradena förekommo strejker
ganska ofta; hos den bekante store boktryckaren Aldus Manutius i
Venedig icke mindre än fyra gånger.
Boktryckaregesällerna hade under boktryckarekonstens första
århundraden, liksom i våra dagar, små utsikter att bli
boktryckaremästare. Detta i motsats till gesällerna inom övriga hantverk, där
nästan varje gesäll i regeln kunde hoppas att bli mästare, sedan
han gjort sitt s. k. mästerstycke. För att bli boktryckare-mästare
fordrades, utom det att yrket var ett privilegium, som icke så lätt
kunde erhållas, ett jämförelsevis stort kapital och därför var det för
det stora flertalet av boktryckaregesäller fullkomligt utsiktslöst att
hoppas på detta. Det ligger något tragiskt i, att boktryckaregesällen,
trots att han gärna betraktade sig som »konstnär», var en av de första
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
