Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - Postulatets innebörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
institution: utgående från Tyskland som boktryckarekonstens vagga,
tillämpades postulatbestämmelserna i Österrike, Danmark, Sverge,
Norge, Ryssland och — i viss modifierad form — också i England.
Bärare av denna ordning och organisation voro de å vaije tryckort
befintliga »boktryckaresällskapen», i vilka både mästare och gesäller
voro medlemmar. Postulatbestämmelserna, som ofta inte ens voro
skriftligt avfattade, men dock obrottsligt följdes, innehöllo noggranna
föreskrifter angående arbetsförhållandena, vilka reglerades från mässa
till mässa. Mässorna voro två om året, en på våren och en på hösten.
Postulatet reglerade lärlingsväsendet och bestämde det antal lärlingar,
varje boktryckare ägde rätt att sysselsätta. Det bestämde vidare
formerna för lärlingens »intagande» och »frigivande», förhållandet
mellan arbetarna inbördes och det understöd som sjuka medlemmar
skulle erhålla och det »viatikum» (reseunderstöd) som en resande
»konstförvant» rättmätigt kunde göra anspråk på. Utom dessa
föreskrifter av ekonomisk natur innehöll postulatet en mängd
bestämmelser av moralisk och humanitär natur, vilka för övrigt stodo i
överensstämmelse med den patriarkaliska tidsandan under den tid, då de
tillskapades. Ett noggrant iakttagande av dessa föreskrifter var
påbjudet och om de icke följdes var straffet inte långt borta. Då en
överträdelse skett, konstituerade sig boktryckaresällskapet som
domstol och utmätte straffet. Detta bestod i vanligaste fall av böter, men
kunde vid svårare brott skärpas och det allra svåraste straffet var
exklusion eller uteslutning ur boktryckaregemenskapen. Den som
drabbades av exklusionen kunde, ifall han var konstförvant, icke
finna något arbete och, ifall han var mästare, icke erhålla någon
arbetare. Ibland kunde exklusionen drabba både mästaren och
boktryckaregesällerna på en officin, ja, ibland kunde hela tryckorter bli
exkluderade. Vid ett tillfälle var t. o. m. den ledande
boktryckarestaden i Tyskland, Leipzig, exkluderad. Med en för denna tid stor
snabbhet utbredde sig underrättelsen om exklusionen från ort till ort,
från tryckeri till tryckeri, och det föll icke någon »redlig konstförvant»
— d. v. s. postulerad boktryckaregesäll — in att vilja bryta mot
bestämmelserna eller ställa sig solidarisk med den som drabbats av
straffet.
Genom alla de bestämmelser, som reglerade förhållandena inom
boktryckerierna i äldre tider, går som en röd tråd ett utpräglat
demokratiskt drag. Överenskommelsen mellan mästaren och lärlingen var
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
