Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Postulattiden i Sverge - Vad 1752 års reglemente innehöll - Hur förordningen verkade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klarade utlärda, bör en sådan på det sättet lösgiven gesälls första år
anses som hans provår och sedan han med flit och goda vitsord
genomgått detta — varom hans patron skall avgiva vittnesbörd —
varder han förklarad för gesäll och erhåller av societeten ordentligt
lärobrev, utan vilket ingen boktryckeriarbetare kan anses vara rätt
gesäll. Då han erhåller detta lärobrev, skall han åt sina kamrater
betala åtta daler silvermynt. Utom dessa åtta daler och de förut till
societetens kassa erlagda sex dalerna silvermynt, får han icke betala
något mera, ej heller bestå någon traktering, vid ett vite av tjugo
daler silvermynt för den som fordrar eller giver dylikt. Härigenom
varda alla så kallade cornutskaper, postulater, depositioner,
välkom-mor, ceremonier och andra självtagna och onödiga sedvänjor, av vad
namn de vara må, som endast lett och leda till självsvåld och
åsamkande av skulder, helt och hållet förbjudna och avskaffade. Var och
en, som hädanefter anser sig böra tillställa eller bevista en dylik
fåfänglighet, skall för varje gång betala femtio daler silvermynt.»
HUR FÖRORDNINGEN VERKADE
Genom här ovan i stora drag anförda förordning avskaffades
postulatet och likaledes den gemensamma organisationen för
boktryckaremästare och gesäller. Som framgår av såväl von Stenhagens tal till
konstförvanterna som ock utav ordalydelsen i åtskilliga av
paragraferna i förordningen av 1754 skedde detta i de yngres, d. v. s.
cornuternas intresse. De skulle hädanefter slippa att betala de dryga
omkostnader, som dittills varit förenade med depositionen.
Ifall detta verkligen varit syftemålet med den nya förordningen,
kan först som sist sägas, att det icke uppnåddes. Mera än ett
århundrade efteråt tvingades utlärlingarna att till gesällerna bestå ett
mer eller mindre dyrbart dryckeslag innan de godkändes och
upptogos som ordentliga kamrater. Inte ens bestämmelserna om, att
gesällerna ej finge tilldela lärlingarna kroppslig aga kunde efterlevas.
Liksom penalismen, d. v. s. de äldres misshandling av de yngre,
fort-levat längre i akademi- och militärkretsar än på andra håll inom
samhället, har det bland boktryckeriarbetarna levat längre än bland
övriga arbetarkategorier. Äldre kolleger kunna berätta om, att så sent
som för 30 à 40 år sedan gesällernas misshandling av lärlingarna var
en mycket vanlig sak och det finnes ännu en och annan typ av den
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
