Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Postulattiden i Sverge - Konstförvantskapets kassa som fackförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konstförvanterna i Stockholm sökte även begränsa tillgången på
arbetskraft i huvudstaden genom att söka förhindra inflyttning av
sådan från landsorten. Sålunda anförde konstförvanten Bergström
å egna och kamraters vägnar den 1 december 1802 hos
boktryckeri-societeten, att »såväl han som liera av hans kamrater voro utan
arbete och förtjänst, varigenom de, oaktat bästa vilja att med den
konst de lärt sig ärligen försörja, funne sig försatta i den bistra
belägenhet att av köld, hunger och nakenhet förgås». Bland orsakerna
härtill angavs i skrivelsen, att »lärlingar kommo hit från landsorten
och fingo arbete till de ordentliga konstförvanternas förfång och skada»,
och det anfördes särskilt som exempel härpå, att herr Lindh i sitt
tryckeri som gesäll antagit en från boktryckeriet i Jönköping
ankommen lärling vid namn Deirich.
Herr Lindh medgav att detta ägde sin riktighet, »men då Deirich
företett dess läropatrons, boktryckaren i Jönköping Marquards betyg,
att Deirich av honom blivit ur läran lösgiven och föravskedad, hade
Lindh icke funnit betänkligt, att honom såsom provgesäll antaga».
Boktryckeriombudsmannen Ekmansson — som satt som ordförande
vid societetens sammankomst — godkände icke Lindhs skäl, utan
yrkade, »det måtte lärlingen Deirich till dess läropatron åter förpassas,
till rättande av flera i anseende till samma lärling förelupna
oordent-ligheter». Societeten ansåg den av ombudsmannen påyrkade åtgärden
väl sträng och för Deirich medförande betydliga olägenheter. Men
då paragrafen i reglementet ej var nog tydlig, beslöts att »underställa
saken hovkanslerens högt upplysta beprövande».
Hovkansleren svarade: »–Underrättad att ständiga bruket i
societeten varit i enligt med societetens nu yttrade tanke, att det
nämligen är med ordning mest överensstämmande, att en utlärling
sin provtid hos sin läropatron använder, finner jag denna uttydning
av ovannämnda paragrafer så mycket mera naturlig, som provåret
verkligen utgör en del av lärotiden, under vilken den föregående 4 §
förbjuder att övergiva sin patron, och dessutom ingen anledning är,
att med den i 5 § trenne gånger nämnde patron skulle förstås flere
personer, eller någon annan än läropatronen.»
Vid societetens nästa sammanträde den 27 januari 1803 återupptog
Ekmansson ärendet och åberopade därvid hovkanslerens yttrande.
Lindh vidhöll vad han förut yttrat och tillade, att »han under Deirichs
arbetstid honom till nödiga behov förskjutit så mycket penningar, att
5 54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
