Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Före Typografiska föreningen - Lärlingsfrågan dyker upp ånyo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medlemmar av konstförvantskapet i Stockholm. Främst bland dessa
undertecknare och förmodligen den, som författat skrivelsen, finna vi
H. W. Lindström, som ett par år senare skulle bli initiativtagare till
Typografiska föreningen i Stockholm, och bland de övriga märka vi
nästan samtliga stiftare av nämnda förening. Den ingivna skrivelsen
lydde som följer:
»Sedan sista revisorernas berättelse över Gutenbergska stiftelsen
bland delägarna cirkulerat samt sedermera inom direktionen för
stiftelsen särskilt förevisats vid dess sammankomst den 10 sistl. sept.,
hava undertecknade av konstförvantskapet kommit till reflektioner
över förhållanden inom det yrke de utöva, föranledda därav, att,
enligt denna berättelse, många av delägarna icke inbetalt sina avgifter,
samt att de resandes antal är oerhört.
Ehuru ett mångårigt ont för arbetarna inom tryckerierna, är det likväl
först med anledning av ovan berörda berättelse som vi trott oss böra
fästa vällovliga societetens uppmärksamhet på förhållanden, vilka så
länge de kvarstå, nedsätta det anseende, såväl boktryckeriyrket som
dess idkare böra åtnjuta samt underhålla och tillskapa ett elände, vilket
varje rättänkande man inom detsamma ej kan förekomma eller
motarbeta utan vällovliga boktryckerisocietetens benägna åtgöranden.
Vi veta väl att boktryckeriyrket är ett fritt yrke och att det står
varje boktryckeriägare fritt, att efter eget behag och det begrepp han
själv gör sig om yrket och sitt tryckeri, driva detsamma med vad
slags personal han behagar — vinsten må i följd därav för honom
bliva hurudan som helst, men de menliga följderna därav för
arbetarna äro nästan dagligen synbara; och man kan därföre här, utan
tycke för skrå-anda, våga påstå, att bestämda lagar äro välgörande,
då de äro ändamålsenliga.
Men vi vädja till vällovliga societetens ynnest, för att få
åskådliggöra, vari det onda består.
Först torde vi få åberopa de tryckerier, där gossarna erhålla
veckopenning, men sakna anhöriga och därför nödgas taga sin mat på krogen;
därigenom vänja de sig vid kroglivet, skuldsätta sig, samt lägga således
frö till vanor, vilka allt mer och mer utveckla sina skadliga
verkningar. Detta är med lärlingar ett förhållande, som, vi våga påstå,
aldrig borde äga rum; ty är principalen ej i tillfälle att inomhus giva
dem sin mat samt någorlunda se till deras moralitet eller inre människa,
kunde de åtminstone på något ställe inackorderas, då de, som nämnt
5
81
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
