Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Före Typografiska föreningen - Lärlingsfrågan dyker upp ånyo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är, sakna anhöriga, vilka kunna efterse dem. Att gossar själva få hand
om sina veckopenningar föranleder sällan till något gott. Ägde därför
ett mera faderligt allvar över gossarna inom en del tryckerier där det
nu anförda existerar, rum, så skulle följderna vara hälsosamma i
motsats mot vad de nu äro. I sammanhang härmed kan nämnas, att
ynglingar på en del ställen antagas och varken in- eller utskrivas, men
vilka, tilldelade på anförda sätt, sedermera få avsked, varigenom en
särskild kast boktryckeriarbetare uppkommit. Inom tryckerier, vilkas
ägare äro societetsledamöter, borde väl ej detta förhållande äga rum.
Därnäst torde nu åter få anföras tryckerier, där lärlingar oupphörligt
inskrivas, på kort tid utläras och föravskedas samt nya antagas; —
att lärlingar, som blivit inskrivna på fyra år, fått ett efterskänkt; —
ja! det är oss till och med icke obekant, att lärling, som på denna
tid blivit inskriven, fått tillräkna sig ett år före den tid han i yrket
ingått.
Då nu denna mängd ynglingar, vilka lärt boktryckerikonsten och
trott sig därpå kunna äga sin framtida utkomst, ser sig härpå bedragna,
vart skola de taga vägen, isynnerhet då de uppnått den ålder, att de
ej kunna ingå i andra yrken. Jo, de tvingas att beträda landsvägarna
och öka sålunda antalet av dem, som förut genom deras antagande
vid tryckerierna blivit överflödiga, samt bliva sedermera efterhand,
genom nöd och försakelser, förstörda till lynne och hälsa, så att,
om de händelsevis erhöllo kondition, de förlorat förmågan att den
bestrida.
Vällovliga societeten torde härav benäget finna, att 0111 botemedel
för detta onda skall vinnas, är nödvändigt att inskränka lärlingarnas
antal så mycket som möjligt. Om dessutom ingen lärling, som hunnit
16 års ålder, utläres på mindre tid än 6 år, skulle mycket ont
förekommas. Utan att vilja stöta för huvudet senare tidens yrkande på
näringsfrihet och avskaffande av näringstvång, hoppas vi ändock, att
vällovliga societeten lärer bäst själv inse vådan av oordningar i detta,
som i alla andra fall, samt benäget taga i övervägande, huru
nödvändigt det vill bliva, om yrket skall upphjälpas ur det förfall, varmed
det nu hotas, att tillse, det de, som ägna sig däråt, måtte äga någon
säkerhet om utkomst och bärgning, varförutan fåfängt är att förvänta
hos dess idkare kärlek för yrket och den moraliska lyftning i sinnet,
utan vilken idkaren aldrig blir en heder för yrket och yrket aldrig
en heder för honom.
8 82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
